- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
490

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Oswald Spenglers historiefilosofi. Av John Gustavson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

John Gust av son

Något annat absolut än en generell och
lagmässig objektivitet synes han ej räkna
med. Därför söker han övervinna
historismen genom att söka tvinga in det
historiska livet i den generella lagens tvångströja.

Spenglers bok spänner över vida
områden och vittnar om sin författares
oerhörda beläsenhet.

Otvivelaktigt är emellertid, att
Speng-ler i många fall ej har sin kunskap ur
första hand utan ur uppslags- och
handböcker. Han har emellertid förstått att
begagna dessa på ett suveränt sätt.

Ingenting vore likväl galnare än att i
Spenglers bok se ett kompilationsarbete, en
frukt av svett och lärda mödor. Fakta
stå i hans bok aldrig för sin egen skull.
De äro alla infogade i en helhetssyn,
byggnadsstenar i ett grandiost system. Som
en sannskyldig självhärskare bjuder
Speng-ler över faktas här, och alla tyckas vara
tvungna att foga sig efter hans vilja.

Ofta nog ha dock fakta av allt att döma
visat upproriska tendenser, och blott
genom lemlästning, beskärning och våldsam
tillrättaläggning har han fått dem fogliga.

Från fackmannahåll har, bl. a. i
tidskriften Logos, som ägnat ett helt häfte åt
en kritisk granskning av Spenglers bok,
redan påvisats de omtolkningar,
tillrätta-läggningar och hårdhänta om stuvningar
av fakta, han gjort sig skyldig till för att
få det hela att gå i hop.

Tvivelsutan beror den Spenglerska
bokens enastående framgång, framför allt i
Tyskland, i hög grad på Spenglers
imperialistiska systemvilja, som sätter sin prägel
därpå och som böjer fakta som rö in
under grundsynens välde. Mitt under den
allmänna anarkin har nämligen längtan
efter syntes och system, efter något fast
och säkert, vuxit sig stark. Man har
tröttnat på faktasamlandet och begär
självlysande idéer.

Spengler tillfredsställer i hög grad denna
tidens längtan. Hos honom finns ett fåtal
ledande och dominerande grundidéer, en
brinnande, inga hinder skyende system- och
syntesdrift. Han tycks förfoga över det
härskarord, som får faktas kaos att sluta
sig samman till en värld.

Vad Spengler söker, är det väsentliga
sammanhanget i historien. Jag vågar lik-

väl ej att påstå, att det är sakernas eget
sammanhang han söker. Därtill är han
för konstruktiv och imperialistisk i sitt
tänkande, ehuru det ingalunda skall
förnekas, att han ändå på många punkter
funnit sakernas eget sammanhang.

Syntesen växer hos Spengler ej fram
ur ett övergående kärleksfullt sysslande med
verkligheten. Den bildar hos honom
utgångspunkten.

Det är nämligen tydligt, att han går
ut från att det väsentliga i historien är
den grupp av kulturer, vilkas själar han i
boken analyserar. Han går ock ut från
att dessa kulturer till sin byggnad och
utveckling äro organismer, närmast att likna
vid växter. Han förutsätter ock att
liksom varje organism har en bestämd inre
gräns för sin tillväxt och utveckling och
i en bestämd ordning och på ett empiriskt
lagbundet sätt genomlöper ett bestämt
antal utvecklingsfaser, så har ock varje kultur
en inre gräns för sin utveckling och
genomlöper i en strängt determinerad ordning ett
bestämt antal utvecklingsfaser, som för alla
kulturer äro fullkomligt likartade.

Till de förutsättningar han bygger på
hör ock övertygelsen om att varje kultur
bildar en isolerad, inom sig sluten värld,
som saknar alla väsentliga förbindelser med
andra kulturer.

Spengler bryter således radikalt med den
moderna tron på en alltjämt fortskridande
kulturutveckling, där den efterföljande
kulturen bygger på den eller de föregående.
Utveckling blir från denna synpunkt, som
otvivelaktigt ej saknar allt berättigande, ett
begrepp vilket äger mening blott då det
tillämpas inom en bestämd kultur, men
förlorar ali mening då man försöker
till-lämpa det på kulturernas förhållande till
varandra. Enligt Spengler bli kulturerna
således uteslutande sidoordnade
företeelser, utan något samband vare sig av det
ena eller andra slaget.

Övertygelsen om att varje kultur äger
en till innehållet alltigenom egenartad själ,
vilken sätter sin prägel på alla företeelser
och förlänar dem en genomgående
strukturenhet, torde ock få räknas till de
förutsättningar, varpå Spengler grundar sin
byggnad.

Men härmed är listan över de
förutsättningar, Spengler går ut från, långt ifrån
fullständig. Den outrerade relativism, som

490

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free