- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
535

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Till skalden Tegnérs psykologi. Av E. Wrangel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till skalden Tegnérs psykologi

»Oppositionstalarne» (Liber librariorum
1920). Från det upprörda, på stället
arrangerade konsistoriesammanträdet i
Agunnaryds prästgård i augusti 1830
har hans förre konsistorienotarie
antecknat, att det då var första gången man
hos biskopen kunde märka tecken till
sinnesförvirring. Någon tid efter denna
obehagliga händelse kommer (1832) ett
kroppsligt sjukdomsfall, som enligt hans
egen utsago liknade det i början av
1820-talet — det ansågs vara
leversjukdom, som fick gallstensartade yttringar
(utförligt beskrivna i ett brev från Tegnér
till M. Lagerlöf av den 22 dec. 1833).
Han överdriver sjukdomen även nu;
men den kvarlämnar nedslagenhet och
förstämning. Och en tilltagande
sinnesoro gör sig åter märkbar. Då kommer
igen erotiken.

»Sjuklig, förstämd, nedtryckt av
ständiga näringsomsorger», skildrar sig
Tegnér vid årsskiftet 1830—1831. Han led
av en »överdriven retlighet i lynnet och
dessemellan av nedslagenhet och
tungsinthet, som fordom varit mig
främmande», såsom han skriver till sin vän
biskop Wingård. Han hoppas, att
sjukdomen icke måtte vara dödlig, men han
söker styra om sitt hus så, att icke de
efterlevande behövde lida nöd, och han
begär råd och hjälp av sitt ekonomiska
stöd, svågern Olof Myhrman. Han
bemödar sig om att uppfylla läkarnas
föreskrifter: rörelse och diet. Motionerat
hade han nästan alltid gjort, särskilt
genom ridning, som mycket roade honom
(på senare åren blev han dock mindre
rörlig, i det han fick en viss
embonpoint). Dieten hade ju tidvis varit hög.
Liksom sina samtida i allmänhet drack
han gärna ett glas starkt vin, också
toddy någon gång, men den nu allt
vanligare punscnen älskade han icke, ej
heller ölet. Hans dryckesvanor torde
även under Lundatiden icke ha varit

värre än de flesta samtidas i hans
ställning. Han omtalar med vanlig
öppenhet en och annan gång, att han varit
»full». Men när han flyttat till Växjö,
ansåg han det nödvändigt att hålla
måttan, i synnerhet som många präster i
stiftet nedsjunkit i dryckenskapslasten,
vilken han strängt beivrade. Ett glas
portvin tyckte han alltjämt om; men
under senare åren, ända från 1830-talets
början, ansåg han också detta för sin
sjuklighet mindre nyttigt, och det
ersattes dä av ett lättare vitt eller rött
vin med vatten.

Det erotiska väckes nu vid 50-åren
till nytt liv av en ung behaglig Växjö-dam,
fru Emilie Selldén, född Ulfsax. I två
à tre år har detta förhållande varit
aktuellt. Några av Tegnérs mest
glödande dikter äro skrivna till henne1. Hur
långt förhållandet gick, är icke möjligt
att konstatera. Samma klokhet och
återhållsamhet, som Martina von Schwerin
ägde och även Sina Palm, tyckes
Emilie Selldin icke haft. Tegnér såg i detta
föremål — som i de andra, såsom jag
ovan antytt — en varelse, som kunde
fatta och förstå hans lågande själ, vara
»biktmor» och »sångmö» tillika. När
han då märker, att hon icke ensamt
mottar hans beundran, börjar han tvivla
också på hennes förståelse, på att hon
varit värd hans förtroende, hans
slösande hängivenhet. Han känner sig
snart djupt bedragen — en liknande
situation som tio år förut men än mera

1 Jag är här i tillfälle att meddela vilka
dessa dikter äro och deras kronologi: Ögonen,
Den lycklige samt Farväl (1834), Den enda
och I hennes hem (1835), Den döde och För
langese’n (1836). — Uppgiften är efter en
anteckning gjord av en bland Emilie Selldéns
beundrare. — Tegnérs brev till henne lära, enligt
hennes önskan, ha blivit uppbrända omedelbart
efter hennes död. — Flera av de ovan
meddelade citaten härröra från ännu icke
publicerade brev från Tegnér till olika personer.

535

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free