Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Parisutställningen 1925. Av Gustaf Munthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Mu n th e
Fajansservis av Wilhelm Kåge. Gustafsberg.
De framgångar den svenska konstslöjden
vunnit i Paris äro ej följden av en plötslig
kraftutveckling utan en frukt av åtskilliga
års lugna och målmedvetna arbete. Den
som sett konstindustripaviljongen på
Göteborgsutställningen utsattes ej för några
överraskningar. Det kan ej ens förnekas,
att den svenska konstslöjden i Göteborg
verkade starkare och framför allt
enhetligare än i Paris, där den något led av
o fördelaktiga utställningsbetingelser.
Största andelen i Parisframgången hade
Orreforsglaset, närmast det graverade
praktglaset, som genom sin för de svenska
föremålen eljest främmande yppighet och
bestickande praktverkan hade lättast att vinna
främlingars hjärtan. Men Orrefors’ seger
är vunnen genom konstnärligt allvar, och
den är i alla avseenden välförtjänt. Kanske
ha inga andra så som Gate och Hald i
sina enkla glas förstått och uttryckt den
moderna svenska konstslöjdens väsen. Även
Näfveqvarn imponerade, särskilt genom
Ivar Johnssons urnor. Gråtes i mitt tycke
ganska förfelade Bergslagsurna hade fått
hedersplatsen framför den svenska
paviljongen, och Rolf Bohlins Sporturnor visade
en god och överraskande ny formgivning.
Möblerna stodo kanske inte på höjden av
vad våra bästa möbelarkitekter äro
mäktiga, men åtminstone Malmstens möbler
äga alltid en kärnfrisk nordisk stämning,
som sällan förfelar sin verkan. Endast en
länstol av Asplund och Blomberg var för-
felad och ett utslag av en för övrigt för
de svenska möblerna helt främmande falsk
modernitetssträvan. De svenska textilierna
utgjorde en av utställningens tyngdpunkter.
Samlade i ett stort rum verkade vävnaderna
måhända en smula glädjelösa i färgerna,
men det ligger kanske i deras väsen. Den
svenska bokkonsten, som både vad band
och typografi beträffar borde kunnat bli
ett av den svenska utställningens
huvudnummer, var beklagligt magert
representerad. I fråga om keramik är särskilt att
anteckna den överraskande goda insats,
som Gävle porslinsfabriker gjorde tack vare
konstnären A. C:son Percy. Att för en
svensk publik, som någorlunda följt med
de senare årens händelser på detta område,
fortsätta med en detaljgranskning av det
svenska utställningsmaterialet i Paris lönar
sig inte. Man kan anmärka på småsaker
här och var, men som slutomdöme måste
sägas, att den svenska konstslöjden i Paris
framträtt stark, enhetlig, allvarlig och
livsduglig, samt att de strävanden den
företrätt framstå som de enda sunda och
efter-följansvärda.
Trots allt innebär Parisutställningen, det
kan man inte komma ifrån, en
betydelsefull händelse för modern svensk hemslöjd,
som nu för första gången i större skala
påkallat den stora världens uppmärksamhet.
Utställningens reklamvärde bör inte för-
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
