Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ansgars värld och verk. Några anteckningar. Av Em. Linderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Em. Liii der kolm
Hamburg och Bremen, missionen m. m.
Rimbert har icke gjort detta, sannolikt
emedan det tycktes honom likgiltigt eller
allom välbekant. Vad han ville skriva var
helt enkelt en biografi över sin
beundrade företrädare i hans egentliga gärning.
Rimbert ville också teckna hans
personlighet, och därpå liksom på hans djupa
religiositet ligger huvudvikten i detta verk.
Det äger sin riktighet, att denna
teckning har vissa för dåtidens
helgonbiografier vanliga drag. Vi finna en rad av
mirakler, av drömmar, syner, uppenbarelser.
Men jag måste härvid erinra, att jag skulle
ha känt mig mera misstänksam mot
Rimberts Ansgarsbild, därest allt sådant
saknats, ty bilden skulle då ha blivit mindre
tidstrogen. De religiösa idealen voro i
fornkyrkan, vars tröskel man nyss
lämnat, sådana, och det själsliga livet hade,
synnerligast i klostren, en sådan inriktning
och träning, att livet fylldes av visioner
och religiös ekstas. Där man fast tror på
undret och lever i dess värld, där ter sig
också livet fullt av under och uppstår av
sig självt omedelbart den legendbildning,
som vet att tala om verkliga mirakler.
Så finner jag Rimberts framställning i
hög grad tidstrogen och — då man ej
torde ha att hos honom räkna med en
ro-manartad nydiktning — belysande för den
allmänna åskådningen i dåtiden. Man får
veta, vad fromt folk hade för intressen
och talade om, hur man berättade om
kyrkans fromma män och om missionärernas
bragder i fjärran länder, o. s. v. Att
fullkomligt omöjliga ting berättas om en
person i äldre tider får icke förleda den
kritiske historikern att sluta till en sådan
persons historiska obefintlighet. Såväl i
forn-som medeltiden känna vi säkert historiska
och berömda personligheter, som omgivits
med en strålande nimbus av mirakler och
osannolikheter, utan att detta kunnat
inkräkta på deras personliga existens. Men
naturligtvis måste man pröva sannolikhet
och möjlighet från fall till fall enligt det
yttersta kriterium, som i dylika fall står
till buds: verklighetens alltid sig lika
villkor.
Vad angår Ansgars existens som
historisk personlighet, alltså hans historicitet
över huvud taget, bekräftas denna av
andra källor, och hans liv och verk kunna
tvångslöst infogas i vad vi eljes veta om
hans tids kontinentala och nordiska
historia. Vad särskilt angår Rimberts uppgift,
att Ansgar verkat bland svearna i Birka
och däri efterföljts av biskop Gautbert,
som enligt Rimbert därtill förordnats av
ärkebiskop Ebo av Rheims och dog
såsom biskop i Osnabrück, så vinna dessa
uppgifter hos Rimbert stöd i en samtida
källa, nämligen de i
Magdeburgercentu-rierna på 1500-talet citerade breven från
830-talet, skrivna till Gautbert av
Fulda-klostrets berömde abbot Rhabanus
Mau-rus. En av nutidens främsta
kyrkohistoriker, som särskilt sysslat med Ansgars
historia, professor Hans von Schubert, nu
i Heidelberg, har också kommit till det
resultatet, att huvuddata i Ansgars liv
kunna urkundsmässigt fastställas.
Rimbert skrev sitt verk på latin, men
visserligen icke utan svårighet. Det kan
knappast läggas honom till last, att han
såsom ungmedeltida kyrkoman i en
utkant av den kultiverade världen, vars
kultur då var stadd i nedgång, icke skrev
ett klassiskt och elegant latin. Rimbert rör
sig naturligt nog med det språk och de
fraser, han lärt sig i Vulgata — den
latinska bibeln — i Benedikts regel,
Gre-gorii homilier och dialoger samt Martins
av Tours berömda levnadsbeskrivning.
Därför får man ej, då Rimbert, liksom senare
t. ex. Adam av Bremen, rör sig med
bibliskt formade uttryck, därav sluta, att
själva saken är hämtad ur bibeln och
indiktad i den samtida historien, låt vara
att uttryckssättet med denna metod blir
stereotypt.
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
