Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sonja Kovalevsky. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gtirli Linder
samhet mot eller ringaktning av Sverige.
Sonja erkände tvärtom alltid lojalt och
tacksamt vad hennes arbete och hennes
vänner här voro för henne, och hon var
nog klarsynt angående sig själv för att
inse, att disharmonierna i hennes liv voro
att söka främst i hennes egen natur och
den predestination av en dunkel ödesmakt
som hon trodde på.
A. Ch. Edgren har gjort Sonja
Kovalevsky stor orätt genom att oförmedlat av
psykologisk förklaring ge trycksvärtans
pregnans och varaktighet åt yttranden
berövade röstens, gestens och
stämningens förklarande modifikationer.
Själv skrev Sonja en gång:
När en svenska är trött eller vid dåligt
lynne, surmulnar hon och tiger, följaktligen slår
det dåliga humöret in och blir ofta en kronisk
sjukdom. En ryska däremot beklagar och
jämrar sig så starkt, att detta frambringar hos
henne samma verkan i moraliskt hänseende
som fläderte under en katarr i fysiskt. Men hon
tillägger: Jag bör förresten säga er att jag
personligen beklagar och jämrar mig endast när
jag har lite ont; om jag har mycket ont tiger
jag också, och då kan ingen märka på mig
att jag är förtvivlad.
En sida slutligen hos Sonja Kovalevsky
som fru Edgren nästan alldeles förbigår
är hennes moderskärlek. De stunder
Sonja var tillsammans med sin dotter, vittnar
Ellen Key, som flitigt umgicks i hemmet,
gav hon henne mer ömhet, förståelse och
utveckling än många av de mest hängivna
mödrar, som aldrig tänka på annat än sina
barn, utan att dock hjälpa dem ett steg
andligen framåt. Samma vitsord ger
professorskan Gyldén, som blev en andra
mor för lilla Sonja och behöll henne i sitt
hem tre år efter hennes mors död, så att
hon fick avsluta sina skolstudier här. Hon
är nu skolläkare i Moskva.
I början av år 1888 kallades av
styrelsen för Lorénska fonden för befrämjande
av socialvetenskaper, för att föreläsa i
Stockholm, en rvsk professor i national-
ekonomi, Maxim Kovalevsky. Han och
hans landsmaninna gjorde omedelbart ett
mycket starkt intryck på varandra. I
hennes ögon blev han den mest geniala
människa hon träffat. »En äkta ryss till
på köpet!» Man kan förstå vad just det
betydde för Sonja. Nu fick hon äntligen
på sitt eget språk i alla dess nyanser ge
uttryck åt tankar och känslor och utan att
missförstås åt sitt ryska väsende. De
kommo överens om att tillbringa
sommarferierna tillsammans. Hos Sonja övergick
sympatien snart till lidelsefull kärlek —
men inte hos honom. Han ansåg
emellertid sin beundran och ömhet och
gemensamhet i intressen samt en rörd
uppskattning av Sonjas kärlek tillräckliga
för att erbjuda henne äktenskap. Han
önskade därvid också att hon skulle lämna
sin professur. A. Ch. Edgren begår ett
stort misstag när hon påstår, att anbudet
hos Sonja framkallade en slitning mellan,
som hon säger, »hennes naturs djupaste
krav, det att fullborda en intellektuell
uppgift» och hennes nya känsla.
Slitningen var ej av denna art. Maxim
Kovalevsky har här, som det synes, med full
rätt dementerat fru Edgren. Det var,
försäkrar han, slitningen mellan Sonjas som
alltid måttlöst ideella krav och den
verklighet som bjöds. Hade hon fått tillbaka
en så allt omfattande kärlek som hon gav,
så skulle hon ha lämnat allt och följt
honom. Men under de förhandenvarande
villkoren kunde hon det icke, och ett
moment i hennes avslag blev då givet en
hänvisning till hennes arbete. Hon insåg
att med den begynnelsen den dag kanske
snart skulle komma, då hon åter skulle
vara ensam och stå inför kravet att
försörja sig själv och sin dotter. Och så
avstod hon, med förtvivlan i hjärtat. Men
dessa två kunde ändå inte släppa varandra,
och de sammanträffade vid olika
tillfällen utomlands och reste tillsammans. Det
verkar som början till ett återupprepande
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
