Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Dagmar Olrik och hautelisserna i Köpenhamns rådhus. Av Elisabeth Thorman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elisabeth Thorman
Dagmar Olrik.
från Arras» i fursteborgen vid Köln am
Rhein; och då det tjugonde århundradet
ingår, betyda de vävda tapeterna
fortfarande vad de den gången betydde, den
förnämaste och rikaste väggbeklädnad,
som överhuvud taget kan komma ett
gemak till del.
Då jämt två årtionden förgått av detta
tjugonde sekel, var den suite av dylika
vävnader fullbordad, med vilken man får
anledning att kläda väggarna i ett gemak
i Köpenhamns Rådhus, förrummet till
själva festsalen, senare och på grund av
sin kostbara inredning kallat
Gobelinværelset; och i och med detta tilldrager
sig en av de märkligaste händelserna inom
den nordiska hautelissevävnadens
historia; sin enda fulla motsvarighet ägde
åtgärden att låta danska vävda tapeter spela
en roll i en dansk praktbyggnad, då
Norges ärevördigaste och stoltaste byggnad
inom profanarkitekturen, Haakonshallen
i Bergen, behängdes med bonader av
Gerhard Munthe. Det är i dessa fall icke
frågan om en eller annan vävnad för sig,
som fullbordas och får sin bemärkta plats;
sådant har både samtidigt och senare
skett i Sverige, då, för att taga ett enda
och det senaste exemplet, Ossian
Elgströms storartade tapet fann sin plats i
en bernadottesk salong. Det är ej heller
fråga om ett förvärv av äldre tapeter,
vilkas prakt och skönhet på ett
beundransvärt sätt kunna komma till sin rätt i en
modern miljö, som då exempelvis suiten
av franska 1700-talstapeter ingingo i
utstyrseln av ett gemak, den s. k. ovalen, i
Stockholms Stadshus. Det var i Bergens
Haakonshall fråga om en suite av
vävnader av Norges främste konstnär,
Gerhard Munthe, och det var året 1920 i
Köpenhamn en tapetutstyrsel av danskt
ursprung och stil och utförande, som
förelåg fullbordad. Danmark och Norge
ha utfört de stora bragderna inom detta
område i nutiden. Och äran av Danmarks
insats tillkommer Lorenz Frölich som
tecknare, Dagmar Olrik som vävare
Ett stortarat och kostbart företag som
detta, lika sällsynt i nutiden som ofta
förekommande från medeltida dagar och
till ett sent sjuttonhundratal, måste äga
icke endast säregna, utan de säregnaste
förutsättningar: i Danmarks konstnärliga
och vetenskapliga värld hade man
tacksamt och hängivet enat sig om att med
anledning av hans året 1900 timade
80-årsdag hylla konstnären Lorenz Frölich ;
bland förslagen för denna hyllning valde
man att med utgångspunkt från ett av
konstnärens huvudverk, illustrationerna
till Fabricius Danmarks Historie (av
året 1852), framställa en suite av
tapeter för en interiör i det just då
fullbordade rådhuset. Idén var den lyckligaste,
uppsåtet det vackraste, greppet i det hela
helt enkelt storartat. Den älskvärde, blide
konstnären, vilken stod som nestor bland
Danmarks konstnärer just då, hade aldrig
kunnat mottaga en till hans hjärta
djupare gående hyllning; och samtidigt kom
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>