Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Vad är jag? Av Axel Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Klinckowström
XIII.
Förutsatt att antagandet om
»kungacellen» är riktigt, måste denna tydligen
vara mycket känslig för rapporter från
sinnescentra, men däremot helt isolerad
från gangliecellerna i omgivningen.
Kanske dock ej så helt som det kan synas.
Uttryck som: »han kände sig söndrad inom
sig själv», eller »en inre röst viskade
honom i örat» kunna kanske innebära mera
än en tom liknelse.
Minne, tanke, överläggning etc. torde
kräva delaktighet av ett betydande antal
cellpsyken. Människohjärnan är nog utan
tvivel det mest komplicerade som
existerar på denna planet, och vi kunna vara
övertygade om att »jaget», dess högsta
herre, förfogar över en klaviatur av
kontroller och kontakter, jämfört med vilken
våra finast organiserade telefoncentraler
skulle te sig jämmerligt primitiva. Detta
hjärnans förhållande som en klaviatur
utvecklades nyligen av en svensk psykiater
i Acta psychiatrica.
XIV.
Skillnaden mellan växternas och
djurens cellsamfund kan vara svår nog att
klarlägga, hur tydlig den än framstår för
varje biolog. Enligt här utvecklade sätt att
se synes ej osannolikt, att skillnaden i fråga
ligger däri, att växterna, även de högst
stående, äro »cellrepubliker» utan vare
sig »kungacell» eller den densamma
omgivande »intelligensaristokratien», som
gangliecellerna i djurkroppen företräda.
Det finnes även inom djurvärlden
republiker. Koralldjurens personkolonier
äro utpräglade republiker, sifonoforernas
antagligen också, trots den högt uppdrivna
arbetsfördelningen.
Detsamma gäller de likaledes
strålformigt byggda tagghudingar na (sjöstjärnor,
sjöborrar etc.). Som larver otvivelaktigt
typiska »monarkier» verka de i utvuxet
tillstånd snarast som ett statsförbund av
delvis autonoma, mer eller mindre
monar-kiskt styrda delstater, ungefär som
förhållandet är med vissa missfoster inom
den högre djurvärlden, exempelvis en kalv
med två huvuden, där sålunda två väl
skilda, vardera över sin närmaste omgivning
härskande psyken i förening besitta en
gemensam kropp.
Vid dessa och liknande dunkla
företeelser lämna oss analogierna med vårt eget
själsliv och dess yttringar så gott som
fullständigt i sticket.
XV.
När vi nu lyckats lokalisera »jaget» till
den hypotetiska »kungacellen» uti något
av hjärnans associationscentra, frestas man
att gå ett steg längre och söka finna
»jagets» boning inom cellens mikrokosmos.
Det finnes mycket att välja på:
centro-somer, granula av olika slag etc., men
detta område är’ännu alltför dunkelt för
att vi skola kunna inlåta oss därpå.
Detsamma gäller frågan om de nya
»jagens» uppkomst vid cellens delning.
Här upphör varje möjlighet till
analogislut och fantasien tar otyglad väldet.
XVI.
Den engelske fysikern Gilbert
Rum-bold framlägger liknande synpunkter,
men han nöjer sig ej med att stanna vid
den gräns, som skiljer organiskt liv —- liv
i ordets vanliga mening —- från den
oorganiska materien. Med svindlande
djärvhet söker han »jagets» materiella substrat
och motsvarighet i atomkärnan. Tanken
är lockande, farligt lockande, men är än så
länge blott att betrakta som ett fantastiskt
hugskott.
Till Dr J. Billström, vilken på redaktionens begäran granskat och delvis omarbetat utkastet till denna
uppsats, ber jag härmed få uttala min hjärtliga tacksamhet.
Stavsund i juni 1932. A. K.
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
