Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - John Bauer. En studie i hans utveckling. Av Harald Schiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John
na. Han och jag ha älskat varandra sedan
han var på sitt sjunde och jag på mitt sjätte
år. Nu är han stor och har mystacher och
glasögon och allting. Jag har en gammal
kaffehurra. Den kokar jag toddyvatten i. Jag
har en stor svart sjö med vita blommor på nu.
Den åker flickorna skridsko på. Jag seglar.
Hon och jag. Hon och jag vid ett stort vitt
segel.
I går på kalaset kysste jag henne mycket,
mycket. Hon var vacker då. I morron ska
jag knäppa tolv bilder av henne. Hon och
jag skall vara ensamma uppe hos mej. Hon
skall ha sin vita klänning på sig. Hon ä
sjutton år. —- -—- —- Hur fan ska dä sluta?
Det hela slutade väl, och det blev en
annan kvinna, som följde John Bauer på
hans väg genom livet. Det var vid
akademikamraten Ester Ellqvists sida som
John Bauers konst nådde full
utveckling under den resa till Tyskland och
Italien, som han företog 1907. I två
års tid hade de gått och tittat på
varandra under akademiarbetet. John Bauer,
som i hög grad var i kvinnotycke, hade
haft några små romantiska svärmerier.
Men Ester Ellqvist kunde han för den
skull inte glömma. I hennes gestalt
trädde honom personifikationen av allt
vad han drömt om och svärmat för i möte.
Skogarnas prinsessa, sagornas, med det
guldglänsande långa håret, den smärta
midjan, den långa nacken, allt det
nordiskt veka, blonda och gracila fanns hos
henne. Hon erövrade honom helt. Aldrig
kunde han slita sig ur hennes förtrollning.
Och långt efter det Vätterns vågor ryckt
dem ur de levandes ring och långt efter
det varje rest av deras jordiska varelser
svunnit i mullen under kyrkogårdens
almar, skulle hans bild av den nordiska
sagoprinsessan leva så som han utformade
den i hennes gestalt. Genom henne fick
han något påtagligt att arbeta för. Sedan
de beslutat att förena sina öden, växte
energien hos båda. John Bauers mystiska,
dunkla troll värld hade fått sitt ljusa
inslag, sin prinsessa.
17 — Ord och Bild, 43~.e årg.
Bauer
John Bauer.
I Tyskland dröjde han länge i Dresden,
Nürnberg och Rothenburg. I Florens slog
han upp sina bopålar. Botticellis och
Donatellos konst hänryckte honom såsom
tidigare Dürers. Släktskapen mellan dessas
madonnor och Bauers prinsessor är också
iögonfallande. Under Italienvistelsen
begynte han serien »Bland tomtar och troll»,
vilken med ens skapade hans popularitet.
Därmed har han nått full utveckling och
en egen, fullt personlig stil.
Tidigare ha de förhållanden skisserats,
ur vilka Bauers konst emanerar. Hans
utveckling visar, att han senare under sina
resor mottog impulser av tysk konst,
såväl klassisk som romantisk, liksom han
ock inspirerats av den italienska
ungrenässansen. I Sydtyskland med dess romantiska
städer och väldiga skogar, befolkade av de
gestalter Moritz von Schwind odödliggjort,
kände sig svensken hemma. Bland de
florentinska madonnorna med långa,
svepande linjer, ljusgult hår och blå ögon
fann han en mängd varianter av sitt eget
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
