- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
483

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Emil Johanson-Thor. Av Ragnar Hoppe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E m i i y o h a n s o n-T h o r

Tidig vår, Skåne. Oljemålning. 1923.

N ationalmuseum.

uppfattar som väsensbesläktad med sin
egen, och som han därför har mest att
lära av.

Emil Johanson-Thor svärmade redan
som ung för Jean Francois Millet, och
Bonde-Breughel hörde också tidigt nog till
hans hjältar. Och i vår tid beundrar han
mera än någon annan den nyligen avlidne
danske figur- och landskapsmålaren
L. A. Ring.

Sin första utländska studieresa gjorde
konstnären våren 1914, då han i fyra
månader vistades i Paris. På Louvren
tilltalades han mest av 1600-talets holländska
landskapsmålare, den gången ej vidare
värderade av de unga konstnärerna, samt av
en mästare som Bassano och de primitiva
italienarna.

Och naturligtvis svärmade han som vi
alla för de franska impressionisterna och
Cézanne och van Gogh. Han tecknade

mycket, ute och i gallerierna, men målade
knappast något. Det var ju också viktigare
att se och studera.

Men jag tror, att han redan då längtade
att på allvar ta i tu med måleriet, fast han
kände sig osäker på sig själv i fråga om
uttrycksmedlen.

Väl hemma igen fortsatte han med sitt
arbete som grafiker.

Då kriget var slut, for han på nytt ut
till Frankrike, denna gång med sin familj.
Han bodde under vintern i Meudon
utanför Paris och flyttade på våren ner till
Cagnes. De landskap han målade här nere
vid Medelhavet gå i senimpressionismens
tecken. De äro blonda och luftiga, ganska
klangfulla i färgen, men ändå på något
vis opersonliga, och få väl närmast
betraktas som experiment och studier.

Men dessa sökandets år voro säkert
mycket viktiga, och då genombrottet sedan

483

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free