Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Emil Johanson-Thor. Av Ragnar Hoppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E vt i l Jo h a n s o n-Th o r
Sireköpinge gård. Etsning. 1925.
manhänger kanske med det kända faktum,
att Johanson-Thor år 1926 kallades att
efter professor Axel Tallbergs avgång
bekläda lärarebefattningen i grafisk konst
vid Kungl, konsthögskolan. Hur som helst,
finns det från denna tid en hel rad
etsningar och torrnålsraderingar av hans
hand. De tidigare hade utmärkt sig för en
mjuk och ömsint ton, en tekniskt sett
något spröd och tunn lin j ef öring utan
starkare kontraster. I ett blad som Söder om
landsvägen (etsning 1925) sätter
konstnären in djupare svarta toner och
accentuerar kraftigare än vanligen tidigare massor
och plan. Detta nya anslag fullföljes
mästerligt i en svit skildringar från
Sireköpinge gård, utförda från 1925 och fram
till 1932, vilka synas mig beteckna
höjdpunkten i Johanson-Thors produktion som
grafiker och helt enkelt måste räknas till
det märkligaste och tyngst vägande i
svensk grafisk produktion över huvud.
Dessa blad, som utförts antingen i
linjeetsning eller i torrnål, ha en kärv tyngd, en
allvarlig hållning och en sanningsprägel, vid
sidan av vilken det mesta andra väger
ganska lätt. Liksom målningarna från samma
plats och tid skildra de vinter- och
vårvintermotiv, den nakna bygden under en grå
himmel, eller den gamla gården sedd i ett
jämnt, lugnt ljus, som låter alla detaljer
träda fram med den största tydlighet, men
enade och samlade, burna av en stark,
manlig ton. Kompositionen är sluten och
värdig, streckföringen bestämd och klar,
fördelningen av de svarta, vita och grå
klangerna harmoniskt genomförd. Den
utpräglat nordiska karaktären i dessa blad,
bland vilka jag särskilt skulle vilja
framhålla Barvinter, Sireköpinge gård och
Vårdag, har endast få motstycken i vår
tids svenska grafik. Och trots den
suveränt genomförda tekniken smaka de inte
det allra bittersta av vad man kallar
artisteri. En mogen man och en betydande,
allvarlig konstnär står bakom dessa verk,
som äro fullt kongeniala grafiska
tolkningar av oftast förut målade motiv. Med des-
487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
