Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Ekelund
»våra landsmän» varma patrioter; de
återvände oftast till hemlandet, om icke för
annat så för att dö på sina fäders gårdar. Detta
möte mellan, finländsk och rysk mentalitet
har skildrats i många synnerligen
intressanta memoarverk. En mängd dylika ha
utkommit sedan Finland vunnit
självständighet. Vi förbigå här de arbeten, som ha ett
politiskt innehåll, och nämna av de övriga
endast de främsta: amiral Oscar von
Krae-mers »Från hav och hov» och Annie
Furuhjelms »Människor och öden».
Det är mot denna bakgrund man bör se
det faktum att flere av de rent skönlitterära
verk, som under senaste år utkommit på
svenska i Finland, inspirerats av exotismen
vid Finlands östgräns eller av ryskt liv och
ryska förhållanden. Det är ingen dikt med
politisk syftning som så mycken annan dikt
i Finland, den dröjer med en strävan till
sympatisk inlevelse vid miljöer och människor,
som ha allt det okändas lockelse för fantasin;
endast här och där hör man ett underjordiskt
eko av de politiska brytningar, vilka
innebära ett ständigt hot för det mindre och
svagare rikets existens.
Mera än någon annan har Olof Enckell
intresserat sig för de egendomliga
levnadsförhållandena och människotyperna i de
finsk-ryska gränstrakterna. Han följer i sin
nya roman Vårt hjärta samma etnografiska
linje som i debutboken »Ett klosteräventyr»,
som utkom för några år sedan. Han ser
sina diktade figurer mot fonden av
Vala-mos vita klostermurar och i grönt, blått och
guld skimrande lökkupoler eller mot
bakgrunden av färgglädjen och torftigheten i
den enda helryska socknen i Finland, Kyyrölä
på Karelska näset. Det etnografiska intresset
är en yttring av det estetiska bohemlynnet
hos denna författare: han vandrar som en
vagabond omkring och gläder sig åt alla de
brokiga vyer, som under strövtågen slås upp
i världens stora bilderbok. Hans närmast
föregående bok utgjordes också av en
reseskildring »Falska trubadurer», där han och
skådespelaren Åke Claesson berättade om
sina färder och äventyr i de pyreneiska
bergstrakterna. Men Enckell är icke någon naiv
sångare trots sitt intresse för de sinnenas
äventyr, som denna exotism gömmer på;
hans nästan hårdraget fina analytiska
psykologi återspeglar en etisk kamp, som utgör
ett försök att övervinna den bräckliga lyrismen
i hans personlighet. I sin nya bok »Landska-
pet med den dubbla skuggan», till vilken vi
senare återkomma, karakteriserar Rabbe
Enckell brodern Blasius, som väl icke är
någon annan än Olof Enckell, på följande sätt:
Blasius’ själsliv klövs i en hälft som trodde sig
vara tvungen att realisera en i Kierkegaards mening
etisk livsförsel och en annan hälft dit hans egentliga
natur i skräck dragit sig undan, kände omöjligheten i
detta, kände att han saknade förmåga att uppta den
etiska livsförseln med dess krav på kontinuitet. Hans
känsloliv saknade målmedvetenhet, det kunde
omfatta verkligheten endast i stämningar och
attityder, i en medelbar inställning; hans själsliv var ända
till grunden romantiskt och estetiskt.
Det finns i Enckells diktning en känsla
av ångest och rotlöshet; där finns en
impres-sionabilitet, som fångar de svagaste
sensationer; men där finnes ocks.å en vakande
intellektualitet, en strävan till
självkännedom, som svävar över känslornas formlösa
kaos och som kan omskapa detta råmaterial
till en samtidigt känslobetonad och
intellektuell dikt.
Olof Enckells »hjältar» bära syn för sägen
vem deras författare är, de äro
stämningsmänniskor utan principernas och viljans
ankargrund. "Vilhelm i »Ett klosteräventyr»
vandrar omkring med ränseln på ryggen,
stiger på ett tåg som för honom bort, vart
det kvittar honom lika. Han hamnar av en
slump bland turisterna och munkarna i
Valamo kloster och vandrar där omkring i
de lummiga skogarna, grubblande över sitt
livsproblem: hur han skall vinna en fast
punkt i sin värld, där allt regeras av
ögonblicket, av stämningarna och hugskotten.
Enckells andra bok »Halmstacken» handlar
om en liknande »sentimental journey»;
huvudpersonen, den ensamma vandraren når ett
fäste i tillvaron genom att känna sin
personlighet i en stund av djup naturkontemplation
lösas upp och bli ett med naturen —-
naturruset är hans arkimediska punkt.
Medan Enckell sålunda i de tidigare
böckerna gav sina själskonflikter i direkt lyrisk
form, går han i »Vårt hjärta» ut över jagdikten
och ger objektiva levande gestalter, som röra
sig, kämpa, älska och hata på de tryckta
sidor, som här föreställa världen. Trots sin
introspektiva och intellektuella läggning
avslöjar han sig som en verklig berättare, vars
skildring äger episk rörelse och bredd. Den
yttre handlingen i »Vårt hjärta» kan
emellertid återges i några-’få ord. Den snåla, smutsiga
och lata bonden i Kyyrölä Borodulin
anställer som dräng en man, Isia Vornanen,
588
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
