- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofjärde årgången. 1935 /
210

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Bygget. Av Gustaf Ullman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

B V G G E T
Av GUSTAF ULLMAN

Där står på klinten en rest av en lund,

den drömmer i vårvinterns sista blund

om hundrade somrar den grönskat i fred.

Den skall huggas ned,

och klippan under den inom kort

skall sprängas bort.

Här skall schaktas och grävas grund.

Man hugger, man spränger,

och snart, helt snart

sista trädet skälvande bart

ned över branta klyftorna hänger

brutna kronan,som vinkar och svänger. —

Bort i en fart!

Röjningsverket är klart.

Ett hus skall här byggas,
och ställningar trollas
när tomten är röjd
med slåar och stänger
med stegar och spänger
och sammanhållas
med nitar och stag
mot vårblå höjd,
så liv betryggas

något så när enligt skick och lag.

Det vräker en storm över gator och hus
i förvårens bitande morgonväkter.
Den sprutar damm, den virvlar upp grus,
den viner i linor, stegar och läkter.
Det dånar som skott,
ty stormen har brått.
Och dagens ljus
skälver liksom frysande blått.

På ställningens högsta sviktande kors
en yngling står.

Rymdens köld som en svallande fors
famnar hans kropp och isar hans hår.
Han bultar, och ler
med trotsig gamman,
gnisslande plankor och stänger
samman —

och mitt i mödan en hägring ser.

Han ser vid en glittrande saltsjöfjärd
en stuga som själv han timrar.
Där skall han sitta vid egen härd.
I öppna dörren hans flicka står
med sommarvind i sitt bruna hår.
Som guld i solen det skimrar. —

Då går ett skrik
från grund till topp:
»Giv akt, se opp! —
ställningen rasar!» — — —
Man störtar till, man viker, fasar.
Snart skockas bland spillror kamraternas

tropp

kring en ynglings blodiga lik.

Det ryker grus och det virvlar damm.
Man lyfter båren.

En liten ung kvinna tränger sig fram. —
De hade givit varann sin tro.
De skulle byggt bo
den våren.

2IO

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1935/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free