Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Albert Edelfelt. Av Bertel Hintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Edelfelt
På havet. 1883.
ningssätt fördjupas; han lär av dessa
ban-brytares artistiska resultat, men han tar
målmedvetet avstånd från allt det
tillfälliga, oöverlagda och enbart sensuella i
deras måleri. Han vill inte blott bevara
sin ungdoms slutna figurstil, utan framför
allt skildra det evigt bestående, ej de
tillfälliga scenerna och individerna, utan de
stora typiska händelserna —- människorna
sådana de danats av historiens öden, och
naturen sådan den förblivit genom sekler.
Från början förblir han också främmande för
alla dramatiska masscener, där den enskilda
gestalten uppslukas av omgivningen och
förvandlas till en ton i färgernas orkestrala
spel; i stället strävar Edelfelt till enkelt
och redigt uppbyggda, episkt lugna
målningar med några få, typiska figurer, vilka
klart avteckna sig mot en närbelägen, lätt
ackompanjerande landskapsfond.
Redan sommaren 1879 får han uppslaget
till sin första, i Finlands konsthistoria
epokgörande folklivsskildring av denna art,
»Ett barns likfärd», ännu hårt och styvt
målad, men präglad av den målmedvetna
vilja och starka inre upplevelse, som hans
historiebilder saknat. På Haiko uppstår
under 1880- och 90-talen hans allmänt
bekanta svit av nyländska fiskare och
bönder, skildrade med en genuint nordisk
känsla för allmogens nästan majestätiska
höghet. I dessa ärliga, ofta puritanska
folklivsmålningar, präglade av skärgårdens
egen karga sälta, har Edelfelt nedlagt
det kanske djupaste i sin personlighet,
själva sitt hjärteblod. Det må villigt
erkännas, att dessa figurmålningar ibland
ha någonting kritigt i färgen, att valörerna
ej alltid äro tillräckligt subtilt avvägda,
men i uppfattningens allvar och
innerlighet, i grepp och komposition hava de
likväl någonting av en Millets över-
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
