Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ny tysk prosadiktning. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny tysk prosadiktning
ända tills den materialisation som
händelsevis bär Thomas Manns namn satts i stånd
att på detta oförlikneliga sätt fantisera över
det förgångna och de förgångna inom det
religiösa livet, om själ och ande, om den
första eller den fullkomliga människan,
ynglingaväsendet ur rent ljus, skapad från
världens begynnelse som mänsklighetens urbild
och inbegrepp — ett kapitel, visst inte utan
vidare lätt att tillägna sig och fjärran från
vad man i regel menar med allt vad roman
heter. Men man förstår hur länge Thomas
Mann varit sysselsatt med religionshistoria,
innan han nått så långt fram och bakåt, så
djupt och högt, att han först efter denna ge-
neralrevy förmått tränga fram till denna
suveräna syn på det förgångna, som bär
hela den kommande framställningen och
verkar nästan likt en fri och glad lek med det
som synts oss vördnadsbjudande och högrest,
fjärran och obegripligt, trots att vi då och då
i vår egen litteratur ha haft skämtare som
på ett lekfullt sätt trollat fram dessa
legendariska figurer, vilka eljes ingen konstnär
hittills fattat djupare och monumentalare
än den store Michel Angelo. Det måtte
ändock vara någon sanning i begreppet
gudabenådad, det måtte finnas ögonblick i stora
konstnärers liv, då de gripas av den heliga
vårens flamma och då en gud nederstigen
541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
