Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Otto von Friesen. Av Einar Löfstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Einar Löfstedt
åskådning, som utan vidare förkastar
exempelvis Snorre Sturlasons uppgifter en
bloc, är lika ovetenskaplig som den, som
okritiskt anammar dem alla.
överhuvudtaget hör utforskandet av den
skandinaviska Nordens forntid liksom
utforskandet av Roms till den historiska
vetenskapens vanskligaste uppgifter.
Svårigheterna äro i bägge fallen likartade:
källorna flyta sparsamt, deras uppgifter
äro ofta dunkla och ännu oftare
divergerande; i viss utsträckning måste man
dessutom räkna med att stoffet av de
gamla sagesmännen lagts tillrätta mera
efter litterära än efter rent sakliga
synpunkter. Allt detta gör ett strängt kritiskt
förfarande nödvändigt, men lika
nödvändigt blir det mången gång, om man inte
vill stanna vid negationer, att söka slå
konstruktionernas valvbåge över de
gapande luckorna i materialet, även med
risk att den redan av nästa forskare
prövas och befinnes för bräcklig. Vad det här
framför allt kommer an på är en levande
samverkan mellan filologisk och historisk
vetenskap, och hur det än må förhålla
sig med detalj resultatens hållbarhet, skall
därför svensk historisk forskning alltid
stå i tacksamhetsskuld till Otto von Friesen
för hans på samma gång skarpsinniga och
vidsynta bidrag till våra gamla historiska
källskrifters tolkning. Ty så svårtydda som
dessa på många punkter äro, gäller det
enligt min mening, att vetenskaplig metod
här är liktydig med filologisk metod eller
åtminstone förutsätter denna. Den metoden
är tillika det bästa korrektivet mot det
lösa och dilettantiska känslotänkande, den
tendens till subjektiv spekulation, som
börjat framträda på vissa håll inom
historieforskningen på kontinenten.
Som lärare var v. Friesen lysande och i
vissa avseenden oöverträffad. Hans
signatur var framför allt den osvikliga klarheten
och det aldrig släppta kravet på fasthet
och metodik. Ingen, har en av vårt lands
största nu levande vetenskapsmän yttrat,
blir någonsin en god lärare, som inte ställer
stora krav på sina lärjungar, von Friesen
var härvidlag intet undantag. Hans kritik
kunde vara bister nog, och mot ytlighet
och fraser var han obeveklig; men där han
mötte ett ärligt uppsåt, var han godheten
och hjälpsamheten själv. Hans fasta hand
ledde nybörjaren igenom de första
svårigheterna, och för sina lärjungar offrade han
utan tvekan av det dyrbaraste en
vetenskapsman äger: sin egen arbetstid. Den
allmänna utveckling från en ensidigt
lingvistisk till en mera realfilologiskt och
historiskt betonad forskning, som varit
av största betydelse för de nordiska
språkens studium och som framträtt särskilt i
Uppsala, är i stor utsträckning von Friesens
förtjänst. Mycket viktiga voro också hans
med överlägsen säkerhet ledda
seminarieövningar, där de mest skilda delar av
ämnet, från Östgötalagens Bygdabalk till
reformationstidens bibelsvenska, togos upp
till behandling och uppslag gåvos, av vilka
ej sällan andra fingo skörda frukterna.
von Friesen var en i ovanlig grad helgjuten
natur. Han var en stark man och blev med
åren också en vis man. Intet var honom
mera främmande än effektsökeri och
förkonstling, men just därigenom fick hans
stil, såväl i samtal som i brev, ett säreget
behag, en saltad och viril styrka. Hans
ord hade tyngd utan att han någonsin
behövde höja rösten. Hans vänfasthet och
humor var lika framträdande som hans
lärdom, och hans utpräglade frisinne var
förenat med en lika utpräglad känsla för
Riket (med stort R). Han var, för att
använda ett uttryck som han själv tyckte om,
alltigenom inställd på väsentligheter. Det
litterära och estetiska låg honom mera
fjärran. Men de författare, han verkligen
läste och beundrade, hörde liksom han
själv till de starka och rotfasta: Runeberg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
