Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Tjugo år (Fem visor). Av Jarl Hemmer - Sörjer du, saknar du? - Fången - Borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugo år
Sörjer du, saknar du?
Sörjer du, käraste, att inte du
mig ser? —
Sannare du ser min bild, befriad från
sitt ler.
Sörjer du, käraste, att inte du
mig hör? —
Renare du hör min röst, då ljudet
av den dör.
Saknar du, käraste, min värmande
mun? —
Kyssen var en fors av eld. Dess
minne blir en brunn.
Saknar du, käraste, din trygghet
i min famn? —
Den var blott en ankarplats. Guds
armar ge en hamn.
Saknar du, käraste, mitt hela
stora jag? —
Det bor inne i ditt bröst, i dina
andedrag.
Fången
Vad är det mitt hjärta har slutit sig om?
Ett under, en pingst som lycksalig kom
och lyste en stund där inne
och flydde och blev till ett minne.
Nej, mer än ett minne jag signa vill,
dess viskning är vind blott och gyckel.
Din hand fann mitt hjärtas nyckel.
Du smög dig dit in och slöt dörren till.
Och nyckeln, nyckeln är tappad nu.
Vem låser dig ut tillbaka?
Så bor du där inne i hjärtat, du,
min fånge, min pingst, min maka.
Borta
Ditt väsen var det renaste som fanns,
en skygg musik, en junistjärnas glans.
Och kring ditt huvud med det
bruna håret
brann idel ljus, likt rosorna kring snåret.
Nu är du borta, och din ögonfrans
har höjt sig i ett okänt annanstans.
Du slapp det mörker, där vi
andra treva.
Lycksalig du, som var för god att leva.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
