Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Brott och vidskepelse. Av Arvid Wachtmeister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brott och vidskepelse
— och de av dem föranledda häxprocesserna
-— hava kommit att spela en ojämförligt
mycket större roll än tron på trollkarlar, och det
kan därför kanske vara befogat att ägna dem
en något närmare uppmärksamhet. Då i detta
sammanhang talas om häxprocesser, är
emellertid att märka att — i motsats till vad
som var fallet vid medeltidens häxprocesser
— häxan icke längre är den tilltalade utan
fastmer den tilltalades offer. Hit höra de
talrika processerna rörande ärekränkning, men
även rörande misshandel, ja till och med
mord på grund av häxtro.
Såsom häxor anses så gott som uteslutande
fula personer. Folkpsyket har en instinktiv
motvilja mot allt fult och abnormt, och det
är ganska förklarligt att gamla förtorkade
kvinnor med grått hår, uppåtböjd haka, lång
spetsig näsa och djupt liggande ögon lätt fått
rykte om sig att vara häxor. Häxorna anses
på allehanda sätt skada sin omgivning.
Sålunda förorsaka de olika slags sjukdomar och
äro särskilt farliga för barn. Men de ha även
till specialitet att förhäxa djur och kunna
sålunda åstadkomma, att grannens kor ej längre
lämna någon mjölk eller att mjölken blir
blandad med blod.
Jag skall nu giva en liten provkarta på de
olika konflikter med strafflagen som denna
folktro kan förorsaka.
Vanligast äro åtal för ärekränkning genom
beskyllning för häxeri. Endast ett exempel må
anföras. I slutet på 1800-talet hade i en liten
preussisk stad ett äkta par åtalats för att hava
beskyllt en fru för häxeri. Den åtalade äkta
mannen gjorde på fullt allvar gällande, att
målsäganden vore en häxa, ty genom hennes
djävulska konster hade hans barn fått
allehanda utslag på kroppen; dessutom vore det
hennes skuld att i hans hus bröd och smör så
fort tagit slut. Den ifrågavarande damen
kunde även antaga gestalten av en svart katt,
och såsom sådan hade hon kommit in i hans
hus. Den tilltalade begärde vittnesförhör för
att styrka sina uppgifter, vilken begäran
emellertid domstolen avslog, under
framhållande att han fötts 200 år för sent! Han och
hans hustru dömdes vardera till 5 kronors
böter.
Men ej alltid tar sig tron på häxor så
oskyldiga uttryck. Sålunda inträffade i en fransk
landsortsstad i slutet av förra århundradet,
att ett gift pars lille son insjuknade i ett
lidande, som man ej kunde förklara på annat
sätt än genom att antaga att djävulen på
tillskyndan av en grannkvinna farit in i den
lilles kropp. Man ansåg det därför lämpligt
att kalla kvinnan till patientens hus och tvinga
henne att bortdriva djävulen. Då emellertid
kvinnan ställde sig mycket frågande inför
beskyllningen, började det äkta paret ganska
svårt misshandla henne, varmed de fortsatte
under en timmes tid. Bland annat fick hon
hals och skuldror sönderstuckna med hårnålar
och man uttryckte sin ledsnad över att icke
ha ett bål tillgängligt, varpå häxan kunde
brännas. Slutligen lyckades den misshandlade
fly från sina plågoandar, vilka ådömdes det
ej alltför avskräckande straffet av fjorton
dagars fängelse.
Något snarlikt finnes relaterat om en tysk
arbetare, som år 1907 stod tilltalad för att
hava svårt misshandlat en ung flicka, som han
höll för en häxa. Mannens lilla barn hade
insjuknat, och en »klok gumma» förklarade
barnet vara »förhäxat»; häxan skulle vara den
kvinnliga person, som framemot tolvtiden på
natten skulle komma att passera hans hus.
När så händelsevis en ung flicka gick förbi
vid den angivna tidpunkten, kastade sig den
på lur stående mannen ur huset och
misshandlade den intet ont anande flickan med en
snö-skovel, tills hon sjönk ihop, svårt
söndersargad. Den åtalade förblev orubblig i sin
övertygelse att barnet blivit förhäxat och att han
blott misstagit sig i avseende å häxans person.
Men ännu mera elakartade yttringar av
häxtron hava sysselsatt domstolarna även
under de senaste årtiondena, och fall, då denna
vidskepelse lett till upprörande mord, äro ej
så alldeles sällsynta. Några fall må här
relateras. I slutet av 1800-talet stod en dittills
ostraffad 23-årig man tilltalad för mord vid
domstolen i en tysk landsortsstad. Han hade
nämligen en natt strypt sin 83-åriga faster
och efter det döden inträtt hade han hängt
upp liket för att det skulle se ut som
självmord. Den mördade betraktades som en häxa
av stadens såsom mycket vidskeplig kända
befolkning. Denna tro delades av den
anklagades familj, och själv hade han så mycket
större anledning därtill som han led av
epilepsi, vilken han just tillskrev fasterns
häx-konster. Den olycklige gick till en häxmästare,
som gav honom en liten läderväska med
diverse mystiska tillbehör att hänga om halsen.
Men då detta ej hjälpte, beslöt han att taga
livet av häxan »för att äntligen få lugn».
Inför domstolen gjorde han gällande att den
gode Guden säkert inte skulle vredgas på ho-
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
