Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ett fritt sinne. Kring Prins Eugens bok Breven berätta. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar Josephson
Sommar. 1904. V äggmålning i Norra latinläroverket, Stockholm.
ning var från början, att han hade anlag
att »bli en duglig målare, och det är mig
alldeles nog».
Under många år fick han emellertid lov
att dela sig mellan sociala, politiska och
framför allt militära plikter. Det blev en
ständig slitning, som tog på krafterna och
på självförtroendet. Så småningom mognade
beslutet att låta allt vika för den enda
sanna uppgiften. År 1894 skriver prinsen:
»Men nu känner jag i alla fall att jag har
både rättighet och plikt att åsidosätta —
jag hade så när sagt allt annat för att låta
min begåvning komma till sin rätt.» Men
ännu år 1896 är han full av missmod: »Jag
kan ingenting och duger ingenting till. —•
Visst vet jag att jag verkligen har
konstnärlig begåvning, men vad jag nu gör är i
alla fall underhaltigt. Jag bara snuddar
vid alla svårigheterna, och kan inte förmå
mig att göra en allvarlig studie. — Jag
kan inte så mycket som rita ett träd en
gång, och jag kan inte lära mig det heller
med det splittrade liv, jag ännu måste
föra.»
Först år 1898 fattade han, efter
deltagande i en fälttjänst övning, beslutet att
för alltid uppge militäryrket. Det brev
han skrev till kung Oscar är en
myndighetsförklaring. Han säger där att hans
begåvning för konst ger honom rätt att odelat
ägna sig däråt, och han tillägger att han
då genom sin ställning även bör kunna
verka för konstfrågor i allmänhet. När
detta beslut var fattat, kunde han sjunga
ut i ett jubelrop: »Det är i alla fall det, det
kommer an på: att älska det man gör och
göra det man älskar.» Från detta år kan man
räkna att ungdomens sökande tid är
övervunnen. Från nu ägnade prinsen alla sina
bästa krafter åt det svenska konstlivet och
blev alltmer dess samlande personlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
