Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Einar Billing. Av Folke Holmström. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmström
gängse förhållandet mellan sedlighet och
religion, mellan människans goda gärningar
och Guds förnyande nåd, som utmärker
evangeliet och som Paulus med ett oerhört
sammanpressat uttryckssätt kallat
»rättfärdiggörelse av tro», den »centralartikel», med
vilken en evangelisk kyrka enligt
reformationens övertygelse »står eller faller». Billing
benämner den hellre med ett enklare uttryck
»syndernas förlåtelse», och den outtömliga
innebörden i detta innersta centrum i all
evangelisk kristendom har han icke tröttnat
att i de mest skilda sammanhang klarlägga.
I det kristna livet är syndaförlåtelsen det
grundläggande och centrala faktum, dagligen
förnyat, som organiserar allt där inom till
en sluten enhet. Därför kretsar Einar Billings
tänkande oavlåtligen kring denna enda
hjärtpunkt, vilket livsområde han än med
skarpsynt analys söker genomtränga. Om honom
själv gäller i hög grad hans karakteristik av
lärofadern Luther:
Hans olika tankar ligga ej radade vid varandra
som pärlorna i ett pärlband, sammanhållna blott
genom den gemensamma auktoriteten eller till
äventyrs genom en logisk slutledningskedja, utan alla
sluta de sig, tätt såsom rosens blad, kring ett
gemensamt centrum, stråla ut såsom solens strålar från en
glödande kärna: evangeliet om syndernas förlåtelse.
Man kunde rent av utan fara att missvisa ställa upp
detta såsom en metodisk regel för den som vill studera
Luther: tro aldrig, att du kommit tillrätta med en
luthersk tanke, förrän det lyckats dig att reducera
den till ett enkelt korollarium till syndaförlåtelsens
tanke.
Och Billing tillägger själv, att alla
reformatorns huvudtankar skulle i tur och ordning
kunna definieras såsom endast olika uttryck
för samma stora religiösa gåva, som direkt
utpekas av ordet syndaförlåtelse: »kyrkan är
syndernas förlåtelse, sakramenten äro
syndernas förlåtelse, friheten är syndernas
förlåtelse, kallelsen är syndernas förlåtelse».
Vi vilja för Billings egen del söka följa
denna metodiska regel och antyda vilken
rik och enhetlig religiös totalsyn, som döljer
sig bakom dessa tautologiska formler, när
vi nu från centrum kasta en blick mot två
socialt betydelsefulla tillämpningar av hans
kristna totalsyn: »folkkyrkotanken» och
»kallelsetanken ».
III. Kyrkosynen.
Sin mest påtagliga insats i den kyrkliga
förnyelsen efter sekelskiftet gjorde Billing,
då han genom sin totalt och konsekvent ge-
nomförda religiösa tolkning av innebörden i
folkkyrkans idé återgav den svenska kyrkan
dess självmedvetande och därmed ökad
frimodighet och handlingskraft.
Det utgående 1800-talet var, icke minst i
sitt religiösa tänkande, en glansperiod för
individualism och subjektivism, där det var
ytterligt svårt att hävda objektiva
samfundssynpunkter. Dess livliga sociala intresse
utgick från det liberala axiomet, att all
samfundsbildning som den fria associationen
konstitueras av individens initiativ och energi,
och kyrkans struktur tänktes därför
genomgående vara bildad s. a. s. nedifrån, enligt
föreningskyrkans princip: »de heligas
samfund» kommer till stånd därigenom att de
enskilda, som gjort likartade religiösa
erfarenheter och därför förete en likartad
moralisk livsstil, bekänna sin subjektiva
avgörelse genom att sammansluta sig till en
församling av idel »troende». Även svenska
kyrkans egna präster, som redbart strävade
att vårda det andliga livet inom de
fäderneärvda ordningarnas ram, voro i allmänhet
mot slutet av förra seklet i själ och hjärta
övertygade om att denna samfundsform
egentligen vore den religiöst ideala och
bibliskt normala -— den urgerades ju gärna från
de frikyrkliga väckelserörelsernas håll under
den bestickande rubriken »den
nytestament-liga församlingsprincipen». Om man än
förstod att ur folkpedagogiska och socialetiska
synpunkter uppskatta sin kyrkas mera vida
famn och mera positiva förbindelser med
statsmakten, förnams allt detta snarast ur
rent religiös synvinkel icke såsom en
styrkc-källa, utan såsom en ärftlig belastning, en
följd av ett kyrkans principvidriga
kompromissande med denna världens väsende.
I sin dynamiska syn på historien såsom
mediet för Guds in i nuet fortskridande
uppenbarelse hade emellertid Einar Billing
utgångspunkten för en rent objektivt grundad
kyrkosyn, som innebar ett effektivt botemedel
mot dessa hemliga mindervärdeskänslor och
därur härflytande olust och missmod.
Kyrkans helighet är inte beroende av de enskilda
medlemmarnas mognad i tro eller
registrer-bara framsteg på helgelsens väg, utan
den vilar som hos Luther uteslutande på
det kallande ordets objektiva utkorelse,
fore och oberoende av varje den personliga
trons svar härpå i subjektiv avgörelse. Om
än föreningskyrkan i sin yttre organisation ger
ett klart uttryck för det högsta subjektiva i den
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
