Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - 1800-talets studentskandinavism och Finland. Ett litet bidrag ur en dagbok från 1855. Av Margit Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margit Lindqvist
ket rekryterades deras skara efter hand av
den ena »blodlöse» efter den andra, som kände
marken bränna under sina fötter. Många
återvände sedermera till Finland. Bland dem,
som stannade i Sverige, märkes Adolf Erik
Nordenskiöld.
Det var ej endast de ryska myndigheterna,
som bekämpade de blodlöse. Det gjorde
mången mot kejsaren lojal finländare, främst
av dem den store finskhetsaposteln Johan
Vilhelm Snellman. När J. V. S. som aldrig
drog sig för att sammanblanda sak med
person i sin tidning slår ned på v. Qvanten
och »de blodlöses» andra meningsfränder i
Sverige, »emigranterna», med all den
giftighet och pondus han älskade att förskräcka
samtiden med, svarade »de blodlöse» med en
protestskrivelse i Helsingfors tidningar. Man
undertecknade protesten med alla de till
gruppen hörande studenternas namn, även
om de voro på utrikes ort, och det är genom
denna protest man har reda på vilka som
tillhörde dessa »blodlöse». Den som genom
sin blekhet ofrivilligt givit gruppen dess
namn, Anton M. Reuter, seglade vid tillfället
till Rio de Janeiro (för sin hälsas skull), men
kamraterna skrevo hans namn under
protesten och meddelade därom i ett brev, som
undertecknad har i sin ägo. Fore sin avfärd
till Rio vistades Reuter en månad i Sverige
och förde därunder dagbok. Av denna
framgår att han sammanträffade med flera av de
ledande personerna inom den svenska
skandinavismen, t. ex. docenterna Bergstedt, Säve
och Svedelius. Med v. Qvanten var Reuter
tillsamman så gott som dagligen och gjorde
i hans sällskap en resa till Uppsala och
Skokloster.
En sida av »de blodlöses» verksamhet
bestod i författandet av tidningsartiklar, som
utsmugglades ur landet och trycktes i Sverige,
främst i Aftonbladet, då rikets mest spridda
tidning. I dessa artiklar, som väckte stor
uppmärksamhet — icke minst i den ryska
huvudstaden — skildrades förhållandena i
Finland utan varje förskönande dager. 1855
var den ovan nämnde Carl Fredrik Bergstedt,
docent i grekisk litteratur, huvudredaktör och
delägare i Aftonbladet. Bergstedt ansågs
rättrådig och samvetsgrann men tämligen
osjälvständig, och Aftonbladets politik under hans
tid utan stadga. Enligt senaste
forskningsresultat (Sven Eriksson i det 1939 utkomna
verket »Svensk tidningspress och diplomati
under Krimkriget») skulle Bergstedt varit
emot Sveriges deltagande i kriget. Enligt
andra källor svängde Bergstedt just år 1855
om från pro- till anti-interventionist och
tvingades på grund därav frånträda
redak-törskapet i Aftonbladet. Reuters dagbok
visar också fullkomligt tydligt, att Bergstedt
ännu den 5 augusti 1855 var helt för tanken
att kämpa för Finlands befriande från
Ryssland. Nämnda datum skriver Reuter
nämligen:
... var jag hos Bergstedt på middag. Jag nämnde
för honom att jag ämnade resa till Upsala, hvarvid
han hade godheten att erbjuda mig
recommendations-bref till Prof. Bergfalk. Jag dröjde der till mot afton.
Under politiska resonnementer gick tiden fort. Jag
antecknar dem ej här, emedan jag ej kan glömma
dem så lätt. Likväl vill jag nämna, att det är godt att
ega en sä väl ansedd man som Bergstedt till medkämpe
i en sä vigtig sak. Dä det skulle gälla läfvade han också
att uppträda. Äfven jag, för min del, vann mycket pa
resonnementerna med honom. Jag gjorde, eller rättare,
var tvungen att göra en hel mängd saker klara, hvilka
jag ej så noga betänkt förut. Det torde ej vara skryt,
om jag tillika nämner, att han af mig, såsom han
äfven i sitt recommendationsbref till Bergfalk nämner,
erhållit flere upplysningar av vigt och intresse.
De (av mig) kursiverade raderna lämna
ju intet tvivel övrigt angående Bergstedts
inställning. Man måste mycket beklaga Reuters
tillit till sitt minne; det hade verkligen varit
intressant om han antytt t. ex. i vilken stil
Bergstedts uppträdande skulle gå. -— Då
Bergstedts omsvängning skedde just detta
år, frågar man sig huruvida de »upplysningar
av vikt och intresse», som B. erhållit av
Reuter kunnat (mycket mot dennes vilja) bidraga
till omsvängningen.
Aftonbladet innehöll vid denna tid även
kannstöperier om Polens återupprättande,
Ingermanlands, Estlands, Lettlands och
Kurlands erövring och förenande till en
självständig ståt. De forskare, vilka anse, att
Bergstedt hela tiden varit emot det beramade
finska äventyret, tro att de ovannämnda
politiska utsvävningarna endast varit
avsedda att framhäva omöjligheten av en
särskild politik för Finland.
Det kan kanske ha sitt intresse att här
återge de 19 »blodlöses» namn. De uppräknas
här i samma ordningsföljd som i Helsingfors
tidningar: A. E. Nordenskiöld, A. H.
Chydenius (verkade en tid i Göteborg som
journalist), J. E. Furuhjelm, H. von Becker
(skriftställare, lärare), A. Reuter, Edv. Bergh,
J. C. E. Chydenius, J. J. Chydenius, W.
Dam-mert, M. Gadd, A. L. Linsén, C. Mannerheim
(fältmarskalkens far), R. Montgomery, T. .F
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
