Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmer
talande från Hjorth själv, som rör det
mång-förgrenade och sammansatta i konstnärens
väsen, dess på en gång rotfasta och
kring-synt rörliga karaktär: »Det var i alla fall den
långa utlandsvistelsen, som lärde mig vad
Sverige var, lärde mig förstå min hembygd,
känna den inom mig som ett konstnärligt
värde, som en vidsträckt tillgång.»
Då och då förnimmer man den svenska
tonen ren och oförfalskad i
utställningslokalerna. Bror Hjorths »Hjort Anders», den
saftigt skurna och målade träreliefen från
1935, som man aldrig glömmer, då man en gång
sett den, hör till den sortens konst. På ett
vekare men lika äkta sätt har Birger
Ljungquist tolkat en svårgripbar nordisk bildidé
i sin målning »Fiolspelaren», nyligen inköpt
till Nationalmuseum (se plansch i detta häfte),
liksom Edgar Wallins »Vilopaus», även detta
konstverk en genuint äkta skildring med
motsvarighet i litteraturen, hos Ivar Lo-Johansson
och till en viss grad hos Harry Martinson.
Wallins på träsoffan vilande arbetskarl i
blå blus och gummistövlar hörde till de bästa
verken på Svenska Konstnärernas Förenings
februariutställning i Konstakademien, där
för övrigt flera utmärkta ting visades, som
rättvisligen borde nämnas i denna krönika
(jéröme Zetterquists fuktigt mjuka
vinterbild, Helge Lindens monumentalt
förenklade figurscener, Gustaf Nordahls
prisbelönta skulptur »Kraka», Carl Gunnes
intensivt uppfattade porträtt av Sigurd
Wallin och ädla verk av Martin Åberg).
Norrköpingsmålaren Albert Sjöströms
första separatutställning i Stockholm blev
en välförtjänt framgång för en ambitiös och
utsökt kultiverad artist. Hans målningar
hade en tät och vacker lyster, och de
samtidigt utställda originella skulpturerna i papper
fängslade genom humor och fin iakttagelse.
Hos De unga vid Vasagatan har
standarden hela våren hållit en kvalitativt hög nivå.
Det skulle vara frestande att närmare ingå
på den unge skulptören Torolf Engströms
i rik utveckling stadda konstnärskap, likaså
på Pelle Åbergs allt lödigare måleri med
dess mjukt skimrande kolorit, senast varierad
i några utmärkta interiörer med
fattigfolksmotiv eller på den spirituella Kati
Nordgrens valörrika konst, men utrymmet tillåter
det ej.
Värmlänningar ha i vår mött upp i
Stockholm i Thurestams vackert nyinredda
konstsalong, där inte minst Fritz Lindströms,
Ture Anders och Thor Fagerkvists
kollektioner på ett ståtligt sätt redovisade för sina
upphovsmäns ärliga och starkt personliga
hållning, manifesterad i den på samma gång
realistiska och stiliserade formgivning, som
tycks vara speciell just för
värmlandskonstnärer. Den blide målarpoeten Stefan
Johansson har i sin syntetiska realism med dess
djupa och rena allvar och i sin vidunderligt
samvetsgranna teknik ett starkt grepp om
åskådaren. Hans Tolstoyanskt flärdfria
porträtt av gamle redaktör Mauritz Hellberg
har återgivits som plansch i föregående
häfte av denna tidskrift. Johanssons
retrospektiva utställning i Konstnärshuset hörde
till de konsthändelser i Stockholm, som icke
suddades bort i vårens kaotiska mångfald
av utställare i otaliga salonger.
Einar Jolins förnäma utställning i Galerie
Moderne gav ytterligare belägg för denne
kräsne konstnärs rangplats i nutida svensk
konst. »Dam i svart», inköpt till
Nationalmuseum, är en av toppunkterna i hans
produktion, fängslande genom självklarheten i
kompositionen och den svala skönheten i
färghållningen.
Arne Cassels utställning i
Konstnärshuset tilltalade genom sin blonda och
förfinade koloristiska grundton. Både som
porträtt- och landskapsmålare hävdar Cassel
sin egenart med välförtjänt framgång.
Patrik Reuterswärds utställning i Färg
och Form innehöll bland annat en serie
Ölandsbilder med ett fint artistiskt grepp på
terrängtolkningen och ett vackert skimrande
ljus. Reuterswärds konst pendlar mellan en
inträngande objektiv syn och ett av känsla
buret subjektivt ställningstagande till
motivet. Färg och Form-utställningen tog fram
båda sidorna i denna inspirationsart.
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
