Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Smärtemoder — himladrottning. Två franska medeltidsmålningar. Av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
i dagsljuset efter 1904 lockade franska
konsthistoriker att annektera en hel rad
främmande målare, som uppenbarligen hade
föga hemortsrätt i en fransk konsthistoria,
uppstod en kraftig reaktion med den lärde
och talangfulle historikern L. Dimier i
spetsen. Under 40 år har han sökt leda i
bevis att några franska primitiva helt
enkelt inte existera, i varje fall inte av den
kvalitet att de förtjäna den allvarliga
forskningens uppmärksamhet. Dimier betonar
att de landsdelar där måleriet under denna
period framför allt blommade, Provence och
Burgund, inte tillhörde den franska kronan,
att de flesta konstnärerna voro inbjudna
främlingar, italienare och flamländare, att
trots de kända franska målarnamnen så
ytterst få oljemålningar av värde bevarats
i jämförelse med andra konstföremål från
samma tid.
Dimier har fullkomligt rätt i att det
franska 13- och 1400-talsmåleriet står
under ett mycket starkt italienskt inflytande
och att till detta kommer ett nederländskt.
Märkvärdigt få stafflimålningar ha bevarats
från perioden och några av de bäst kända
målarna äro inkallade utlänningar. Men
bland fåtalet bevarade verk kan man inte
desto mindre uppvisa en rad målningar av
hög kvalitet, som röja ett så utpräglat
släkttycke, att de klart avgränsa sig från både
de italienska och de flamska. I några fall
känner man även deras mästare. Det ringa
antalet daterade och attribuerade
målningar försvårar en överblick och
gruppering av materialet, men det utgör i och för
sig inte något bevis för att ett rikare
stafflimåleri skulle ha saknats. De många franska
målarnamn som krönikorna bevarat tyda
snarare på motsatsen. Knappast i något
annat land ha väl krig, inbördesfejder och
sociala revolutioner gått så härjande fram
som här. Därtill kommer det långvariga
föraktet för medeltidsmåleriet i Frankrike,
alltifrån renässansen till 1800-talets slut,
då romantiken börjat medföra en djupare
förståelse för medeltidskulturen. Typisk
har den ofördelaktiga placeringen varit av
»les primitifs français» i ett litet mörkt och
avsides liggande rum i Louvre, långt bort
från den vackert nyordnade italienska
tre-centosalens mästare, som borde vara deras
närmaste grannar.
Först den stora retrospektiva
utställningen vid Paris Expo 1937 gjorde klart,
inte endast för fackmannen utan för hela
det franska folket, att man i några av dessa
undangömda målningar ägde mästerverk
fullt jämförliga med de bästa i andra
länder, äkta nationella konstverk, som förde
den franska traditionen obruten vidare. De
ha på en gång detta nationellt säregna,
tidstypiska och allmängiltiga, som
kännetecknar den stora konsten.
I stället för att gå närmare in på
diskussionen om det franska medeltidsmåleriets
uppkomst, avgränsning, originalitet och
räckvidd, skall jag stanna för ett par av
dessa målningar som starkast och renast
avspegla vad vi vant oss att betrakta som
den franska anden. Jag väljer två med
likartade motiv, den anonyma Pietan från
Avignon i Louvre och Madonnans kröning
i Villeneuve les Avignon av Enguerrand
Quarton.
Vi ha som sagt bevarade namnen på
åtskilliga franska medeltidsmålare, och en
hel del verk finnas ännu kvar, men det är
mera sällsynt att namn och arbeten passa
strikt ihop. Om Quarton känner man både
vistelseort och ett par verk under hans
viktigaste skede. Född i Laon i Picardie 1412
var han mellan 1447 och 1461 bosatt i
Avignon, där han 1452 fick i uppdrag att
tillsammans med en annan fransk målare,
Pierre Vilatte, utföra en altartavla, som
man anser sig ha återfunnit i madonnan
med skyddsmanteln i Musée Condé i
Chantilly, inom parentes en guldgruva för
studiet av äldre fransk konst. Följande år
fick han beställning på en tavla med Marias
kröning och treenigheten till klostret i Ville-
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
