Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Smärtemoder — himladrottning. Två franska medeltidsmålningar. Av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
Maria Magdalena. Detalj av
Pietà.
verkade, men resningen nedslogs till sist
av den franske konungen Filip VI.
Kriget fortsatte ända fram till 1453, då
England definitivt drivits ut ur Frankrike
och den franska monarkin avgått med en
seger, som lagt regeringsmakten helt i
konungens hand och av det splittrade
feodalriket gjort en enhetlig fransk
nationalstat.
Denna långa och bittra kamp har inte
kunnat undgå att prägla konsten i de
provinser, där den gick hårdast fram, och den
dystra färgen, den dramatiska och
lidandetyngda stämningen i denna passionstavla
liksom dess nederländska anförvanter har
närts av folkets egna blodsoffer.
Temps de douleur et de temptacion
aages de plour, d’envie et de tourment
temps de langons et de damnacion
skrev en samtida poet, och samma
smärt-fyllda känsla har den anonyme mästaren till
Pietan haft då han ristat på guldgrund »O
vos omnes, qui transitis per viam,
atten-dite et videte si est dolor sicut dolor meus».
Men den tyngre, verklighetstrognare och
känslostarkare stilen är dessutom
kännetecknande för den gammalnederländska
målarkonsten i dess helhet, och beror väl
även därpå, att den i högre grad än i de
sydligare länderna bäres upp av den nya
produktiva klassen, det fria borgerskapet, som ännu
står jorden närmare, inte hunnit snöras in
lika hårt i rituella former och därför kan
skapa sig ursprungligare och robustare
uttryck. Det är, som om t. o. m. vecken i
helgonens mantlar finge ett styvare och
tyngre fall, därför att de hedervärda
flamländska ylleskråna bestått materialet, medan
sidenvävarna i Lyon fått bekosta silket i
den blåa kröningsmanteln åt madonnan i
vår tidigare diskuterade tavla. Säkert är
att stoffet där faller finare och smidigare.
Kvar står att Pietan och Kröningen, med
alla sina beröringspunkter, förknippade till
samma plats, men kanske härrörande från
skilda orter och mästare i sin redan
utpräglat franska karaktär beteckna de båda
antipoderna i den franska målarkonsten:
den nordligt germanska och den sydländskt
italienska.
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
