Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den grekisk-romerska kulturstriden i antiken. Av Einar Gjerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Einar G jerstad
vid namn Metrodoros, som var så känd för
sin anti-romerska inställning, att han
kallades misorhomaios, romarhataren. Han var
en av de många, som bekämpade Rom.
En annan var historikern Timagenes, som
levde i i. årh. f. Kr. och författade i
romfientlig anda ett arbete om de hellenistiska
kungadömena. Han lär ha yttrat att om
hela Rom brunne upp, skulle endast en
tanke smärta honom, nämligen att det
skulle återuppstå i skönare gestalt. I flera
av de tal, som Pompeius Trogus låter Roms
fiender hålla, ha vi goda prov på den
anti-romerska propagandan. Förmodligen har
Trogus använt bl. a. Timagenes som källa.
Man kan välja t. ex. ett tal av Mithradates.
Det berättas i sagan att en varginna ammade
Roms grundläggare. Själva äro romarna
vargar med outsläcklig blodtörst, giriga
och hungriga efter makt och rikedom.
Sallustius använder sig av samma källa,
då han låter Mithradates uttrycka sig på
följande sätt i ett brev till partherkungen
Arsakes: »Från första början ha romarna
genom rov skaffat sig vad de äga. De äro
en förbannelse för hela världen. Ingenting
i himlen eller på jorden kan hindra dem
från att plundra och förinta sina
bundsförvanter och vänner, folk från när och fjärran,
svaga och mäktiga. Alla, som ej böja sig i
slaveri för dem, betrakta de som sina
fiender. Genom djärvhet, bedrägeri och
oavbrutna anfallskrig ha de uppnått sin
nuvarande storhet.» Många dylika smädetal
mot romarna äro kända och vittna om
grekernas på vissa håll oförsonliga
kulturkamp mot Rom.
Det stannade emellertid, som vi veta, ej
vid smädetal. År 88 f. Kr. befallde
Mithradates att alla romare och italiker, som
befunno sig i Mindre Asien, skulle dödas, och
denna befallning åtföljdes av ett
skoningslöst blodbad på omkring 80 000 romare.
Samtidigt verkade emellertid även de
medlande krafterna. Panaitios, den
mellersta stoans grundare, tillhör generationen
efter Polybios. Liksom denne var han med
vänskapsband knuten till Scipio d. y., och
i sin uppfattning av det romerska
världsväldet är han inom filosofien en
motsvarighet till Polybios. Som förut nämnts,
hävdade Karneades att alla imperier, således även
det romerska, endast kunde byggas på
orättvisa, d. v. s. den sanna rättvisans
princip var oförenbar med imperialismen.
Panaitios åter förklarade att ett imperium
är moraliskt rättfärdigat, om det är till
gagn för de underkuvade och om herrarna
äro bättre än de underkuvade. Till gagn
för de underkuvade är ett imperium, om
det upphäver anarkien och om fred, lag
och ordning träda i dess ställe. De bättres
herravälde över de sämre är betingat genom
samma kosmiska lag, varigenom Gud
härskar över människorna, människans själ över
kroppen och förnuftet över begären. I
Panaitios grundläggande tanke att blott de
goda skola och böra härska igenkänner man
Platons statslära. Liksom Polybios har
Panaitios ej förbisett det romerska
imperiets skuggsidor, men han var, liksom
Polybios, övertygad om Roms välde som
det historiskt nödvändiga. Genom att
moraliskt betinga detta välde gjorde han dock
världsherraväldet till en sedlig förpliktelse
för de härskande. Genom imperiet skulle
det gudomliga förnuftet verka till gagn för
alla. Det romerska imperiet var därför
endast berättigat i den mån Roms bästa män
kunde förverkliga detta mål. Panaitios
ville sålunda förena den romerska
imperialismen med grekisk etik av platonskt
ursprung. Dessa Panaitios tankar ha haft den
största betydelse för den grekisk-romerska
kulturstridens förlopp. Hans lärjunge,
Poseidonios från Apamea, förde dem vidare,
och vi återfinna dem i Ciceros statslära,
framlagd i De republica, men hos Cicero
tillkomma synpunkter, som skänka hans
framställning typiskt romerska drag. Vad
ansåg Cicero om den i kulturstriden
centrala frågan: det romerska imperiets för-
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
