Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den 6 juni — ett halvsekelminne. Av Mats Rehnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mats Rehnberg
»V i k in gi> f rån Q o- talet s vårfester
på Skansen.
anförde, att denna trots Engelbrekts
resning, Gustav Vasas intåg samt Gustav
Adolfs landstigning icke kunde få samma
betydelse för de provinser, som tillförts
genom frederna i Roskilde och Brömsebro.
Gentemot firandet av grundlagen av år
1809 opponerade sig Hans Hildebrand,
emedan han icke ansåg att lagens
underskrivande av konungen den 6 juni varit
så betydelsefullt som dess antagande av
riksdagen, vilket ägt rum dagen förut.
»Sverige skulle i sådant fall få fira sin
fosterlandsfest på samma dag som
danskarna eller den 5 juni.» Då det främst varit
grannländernas exempel som föranlett hela
denna strävan efter en egen svensk
nationaldag, borde ju detta vara ett dräpande
argument mot förespråkarna för den 6 juni.
Efter dessa långa utredningar anser sig
Hildebrand finna »att midsommarens
vågskål sänker sig djupare än den andra
dagens».
Trots de detaljerade historiska utred-
ningarna saknade icke Hildebrands skrift
praktiska synpunkter. Sålunda framhöll
författaren, att på landsbygden läraren
mycket lätt skulle kunna samla sina elever
kring sig i midsommartid, medan den 6
juni uteslutande tog hänsyn till städernas
förhållanden. Vidare borde det vara
lämpligt att utnyttja en redan befintlig helgdag.
»Skall den 6 juni tagas till fosterlandets
dag och skall den såsom sådan firas med
någon högtidlighet», heter det hos
Hildebrand, »fordras, att en hel eller en half dag
tages från arbetet, hvilket icke kan falla
lägligt för arbetsgifvaren och möjligen ock
kan vålla förlust för arbetarna.»Beträffande
midsommaren som redan var fridag,
helgdag, och folklig festdag låg saken
annorlunda till. »Hur lätt är det då icke», skriver
Hildebrand, »att just den dagen skjuta
in tanken på fosterlandet, firandet af dess
minnen, tacksägelsen för allt det goda,
som vi ega i fosterlandet, tankarna på de
kraf detta ställer på oss!»
Detta kraftiga försök från
Nationalföreningens sida för att erhålla midsommaren
till nationaldag är märkligt genom att det
ägde rum sedan Hazelius börjat
högtidlig-hålla den 6 juni.
En annan skrift i likartat ämne såg
dagen hos Föreningen Heimdal, där det
ursprungligen varit ett improviserat
föredrag av Vilhelm Lundström sommaren
1895. Under intryck av de år 1896
återuppväckta olympiska spelen i Grekland och
med egna minnen från de stora
fosterländska sångfesterna i Finland ivrade
Lundström för att nationalfesterna skulle
innehålla tävlingar av olika slag. Såsom
tidigare nämnts var detta i viss
utsträckning fallet på Gotland. Lundström yrkar
dock icke på något bestämt datum för sina
nationalfester.
Att de flesta medborgare nu ett
halvsekel senare icke äga kännedom om den
strid, som stått kring dessa två junidagar
om äran att få bli korad till nationaldag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
