Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två dussin debutanter. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örjan Lindberger
men, men drivs under första världskrigets
tid av sin lust att göra sig gällande in på
gulaschaffärer. Sedan de lidit skeppsbrott,
arbetar han en tid i dagspressen, men
ambitionen driver honom över till veckopressen
med dess större inkomstmöjligheter. Åter blir
det en katastrof, denna gång inte av ekonomisk
utan av inre art. Hans äktenskap går sönder
som ett resultat av hans inre splittring, och
när boken slutar står han under psykiatrisk
behandling. Rådström visar genom sina
kommentarer, att han anser det skildrade fallet
vara typiskt för vad som skett med
människorna under diktaturernas och
världskrigens epok. Detta förefaller att vara att pressa
jämförelserna för långt. Endast till en del
är det sant. Den veckopressmagnat, som
huvudpersonen söker efterlikna, är liksom sina
anglosaxiska motsvarigheter en utpräglad
diktatorstyp. Det finns en likhet mellan
veckopressens och den likriktade
propagandans mentalitet. Men i övrigt är det knappast
i de allmänna reflexionerna, utan i de
individuella miljöbeskrivningarna, som boken har
sina förtjänster.
Motsvarande gäller i ännu högre grad om
Allan Erikssons Grönska min gränd!
Författaren har en teori om att de ungdomar,
som stod färdiga att träda in i
förvärvsarbetet vid tiden för den stora depressionen
vid trettitalets början, fått en alldeles
särskild livssyn, enligt vilken hedern var bluff
och rättvisan något att misstro. Boken skall
illustrera denna uppfattning: de tre
ungdomar från Lövköping, som är
huvudpersonerna, misslyckas med att få fast arbete
och fast fot i samhället och drivs av
omständigheterna ut i kriminella miljöer. Eriksson
tar emellertid inte tragiskt på ämnet; han
tycker om att berätta och målar klatschigt
upp den ena serien miljöbilder efter den andra:
AK-förläggningar, fartygsskansar och
pund-hak i Gamla stån. Berättelsen går raskt
undan, och kvarlämnar närmast det intrycket,
att författaren är en herre av ringa
djupsinnighet men med ganska goda ögon.
Den bästa av dessa uppväxtskildringar är
den som finns i Helmer Linderholms Det
brusar i granarna. Titeln är tråkig, men det
är möjligt, att författaren är oskyldig till
den. Det är en historia från gränsen mellan
finnmarkerna och den egentliga Bergslagen.
Ingvar Björnberg föds i finnmarken som son
till en tjuvskytt och lönnbrännare. Hans
kontakt med bygden i samband med skol-
gången kommer honom att längta efter att
få inträde i brukens och det ordnade arbetets
värld. Men han är från början märkt. Han
kan inte vinna fullt förtroende där, och han
har för mycket av vildmarksbons lynne i sig
för att kunna anpassa sig utan friktioner.
Skogen tar honom tillbaka, och han slutar
som mördare. Linderholm berättar om denna
utveckling på ett klart och sakligt sätt; han
lyckas utan att använda pekpinne få fram,
att Ingvars undergång är resultatet av en
konflikt mellan två världar med oförenliga
moralbegrepp. Finnmarksborna erkänner helt
enkelt inte att det är förbjudet att skjuta
älg; de menar, att det är deras rätt som
skogsbor att göra så. Vad som numera
kommit fram om förhållandena i ett angränsande
område, det som Dan Andersson växte upp i,
bestyrker riktigheten av Linderholms
skildring. Linderholm gör redan med denna första
bok intryck av att vara en mogen och kunnig
författare med en viss lagom återhållen
lyrisk ton. Man är nyfiken på att se om han
har något kvar att skriva om, eller om han
placerat alla sina tillgångar i debutarbetet.
En betydligt svagare bergslagsskildring är
Kristina Lindstrands Dagöppning. Det är
svårt att komma ifrån, att den ger ett intryck
av dålig gruvromantik. Människorna går
omkring och är besatta av malmen; den som
vill arbeta med jorden betraktas som
mindervärdig. Den myndiga kvinna, som står i
centrum, har blivit den härskartyp hon är
till följd av olycklig kärlek. (Hur hon lyckats
nå sin för en kvinna ovanliga ställning, det
verkligt intressanta, det får man inte veta.)
Berättelsens komposition är mycket lös.
Denna bok, som är som gjord för att skapa
falska föreställningar om Sverige hos
utlänningar, har enligt uppgift sålts för
översättning.
Till de på sistone talrika historiska
romanernas grupp sluter sig Birgitta Ahlbergs
Tre konungars drottning och Pelle Sollermans
Köpmannen vid lilla strandporten. Den
förstnämnda handlar om nordisk politik under
uoo-talet; den är mycket kunnig, särskilt i
miljöskildringarna, men också ganska
tröttande. Huvudpersonen, drottning Ulfhild,
har inte fått den monumentala storhet på
gott och ont, som tycks vara avsedd; den
psykologiska kraften hos författarinnan har
inte räckt till för detta. Sollermans bok är
en Visbyskildring från 1700-talet; enligt
författarens uppgift utgör den början på en
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
