Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - De första kristnas ställning till kulturlivet. Av Robert Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Robert Braun
ställa sina privata behov. Allt högt, allt
ädelt tycks ha sjunkit i stoftet, och likgiltighet
för människans högre bestämmelse tycks ha
blivit en ofrånkomlig konsekvens.
I en sådan tid är det välgörande att tänka på
martyrerna. De betygade med sitt exempel,
att människoanden icke blott uppenbarar sig
i historiens uppåtgående epoker, då ett folk
upplever sin blomstring, t. ex. i Grekland i
det femte och fjärde århundradet utan också
i de höstliga tider, då allt åter förklingar och
övergår i flack civilisation, ja slutligen i det
tommaste och mest hopplösa barbari — att
den även då som en trogen genius står på sin
post och åter genom sitt heliga offer skapar en
ny räddande grundval åt en värld, som faller
i spillror. Det är inga konstens eller
vetenskapens genier, som nu träda fram, inga
gestalter som Platon, Aristoteles, Aiskylos,
Praxiteles, som förakta den stora hopen och
arbeta i sina stilla verkstäder — utan
människor, som mitt i vimlet, avstående från
varje distans, varje förklädnad, vittna om
människoandens existens. Det är icke kultur
men sådden till en ny kultur. Så bli de första
kristna en borgen för en insikt, som är
trösterik i denna tid av kaos och en kulturs
undergång — insikten att människoanden i sitt
innersta väsen förblir oberörd av kulturers
uppåtstigande och fall.
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
