Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmer
känsla framträder renast i porträtten, t. ex.
i det intellektuellt genomlysta, asketiskt
präglade huvudet »Matematikern» eller i den
utmärkt karakteriserande bysten av
bankdirektören Carl Lignell i Östersund.
Utställningen »Unga tecknare», som
Nationalmuseum varje år ordnar i anslutning
till pristävlingen om resestipendiet »Maria
Leander-Engströms Minne» har nu hunnit
fram till sin femte årgång. Och det är lika
stimulerande som förut att inventera alla
dessa skärmar och väggar med tättsittande
blad. På årets utställning lät man tidigare
pristagares verk passera revy. 1938 segrade
Gunnel Frieberg med en serie nervöst
uttrycksfulla ansiktsstudier i kol. Året
därpå gavs stipendiet åt den även som målare
mycket drivne Rune Hagman. Dennes djärvt
formanalvserande stil kontrasterade skarpt
mot den på en gång varsamma och energiska
realismen hos 1940 års segrare, Knut V.
Pettersson. Nästa gång kom turen till en
av vårt lands främsta svart-vittkonstnärer i
den kärvare genren, Roland Svensson, på
sistone även uppmärksammad som säker
bokillustratör. Denne med sin nästan Karl
Nord-strömsaktiga kraftfullhet i komposition och
linjeverkan kunde knappast få en mera
olikartad efterföljare som stipendiat än den
hårfint tecknande växtplockerskan Kaj
Beckman, som kan hålla på hur länge som helst
med en skrumpen potatis, innan hon med
sitt skarpa öga hunnit registrera alla dess
ornamentala möjligheter.
Det är givande att i årets utställning följa
några av de linjer, som de ovan nämnda
tidigare pristagarna slagit in på. Juryn har
verkligen låtit alla skiftande tendenser göra
sig gällande. Det tunna fina strecket har sina
dyrkare, medan den saftigt flödande måleriska
linjen eller rättare den medvetet bortjagade
linjen, som endast anas i ljus- och
skuggspelet, möter hos andra. Även den pretiosa,
sensibelt sökande teckningsarten var
representerad, t. ex. hos Zage Johanson med hans
dragning år de sjuka Josephson och Hill.
Åt Roland Svenssons håll gå Liss Eriksson
och till en viss grad den osentimentale Ejnar
Vianden, en verklig upptäckare av
landskapskaraktärer. Låt den mannen kuska kring
i våra bygder och avteckna sågar och bruk!
Botaniska finkammare kunna sättas till andra
uppgifter. Det är bara glädjande att impulser
finnas i så många riktningar. Årets pristagare
Lars Norrman har en imponerande klarhet
i konturen och mitt i all realismen ett
fantasieggande över-realistiskt inslag. Ett bra val!
En annan Norrman, Gunnar, visade ytterst
sobra, man skulle vilja kalla dem puristiska
landskapsbilder. Sture Haglundh röjer en
mera okomplicerat ödmjuk realism.
Utrymmet medger ej en annars önskvärd
presentation av åtskilliga andra unga och friska
talanger bland »Unga tecknare».
Till slut måste Färg och Form få en
särskild eloge för sin nya Hillutställning, denna
gång omfattande akvareller,
färgkritteck-ningar och andra teckningar från
sjukdomstiden. I en föregående krönika behandlades
Hills måleri från hans friska period: där
antyddes också i några ord hur hans
skaparkraft genom sjukdomen transformerades i
nya banor. Det var denna nya strålande
bildvärld av mäktig egenartad skönhet, som
Färg och Formutställningen nummer två lät
oss blicka in i.
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
