Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Sten af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stock holms teatrar
med. Möjligheten till lycka, särskilt erotisk
lycka, sätter han i närmaste relation till
samhällsförhållandena. Någon gång märker man,
även i Urladdning, alltför tydligt pekpinnen.
De klarsynta ungdomarna Joe och Peggy är
väl klarsynta och väl skolmästaraktigt
uppställda som kontrast mot det äldre paret
Jerry och Mae med deras misstag och
grumliga livssyn, och styckets bov är en direkt
misslyckad nazistkarikatyr.
Jerry Wilenski, son till en invandrad polsk
jude, är en präktig karl, men med sin
välmenta tjatighet är han inte mannen att göra
sin hustru lycklig. Hustrun, Mae, har fått
fantasin närd av billiga filmdrömmar, men i
all tarvlighet och banalitet är hon ändå
tragisk, då hon längtar efter en lycka och
trygghet, som mannen inte kan ge henne.
Omständigheterna kastar henne i armarna på
biograf-maskinisten Earl, å ena sidan en ganska
billig förförartyp, å andra sidan rotlös och
desperat som Mae. När den trögtänkta Jerry
omsider upptäcker förhållandet, slutar
dramat med ett mord på älskaren. Liksom den
pressande högsommarhettan kan utlösas i ett
oväder, får styckets spännings- och
olust-laddade atmosfär sin urladdning, och den
mättade atmosfären har författaren förmått
suggerera fram från första scenen till den
sista. Det bästa i dramat är emellertid
människoskildringen. Alldeles som vi i verkliga
livet ofta får omvärdera våra bekanta mer än
en gång efter nya erfarenheter, ger oss Odets
i varje ny seen en rikare och ofta överraskande
ny uppfattning av personerna.
Dramaten gav i Alf Sjöbergs regi en av
spelårets bästa föreställningar. Spelet var
ypperligt med Karin Kavli som Mae, Holger
Löwen-adler som Jerry och Sture Lagerwall som
Earl. Särskilt fru Kavlis studie i sjaskig och
olycklig kvinnlighet var gjord med en
hänsynslös realism, som man inte många gånger
ser maken till. Gabriel Alw spelade Jerrys far,
Fot. Almberg & Preinitz.
Karin Kavli, Holger Löwenadler
och Gabriel Alw i »Urladdning».
Dramatiska Teatern.
en helt liten roll, vari skådespelaren i några
korta scener gav en hel livsskildring.
Slutligen har Frankrike varit företrätt på
repertoaren med två ingalunda särskilt
betydande men älskvärda och på sitt sätt typiska
komedier, båda stora publikframgångar. Den
ena Amiels Jag har rätt att älska har getts på
Nya teatern med Alice Eklund som
dominerande och dragande kraft och den andra,
Vår hemliga dröm av Robert Boissy, på
Dramatiska teatern med Inga Tidblad, Edvin
Adolphson och Olof Winnerstrand i större
roller. Av tysk dramatik har vi vid en av Nya
teaterns s. k. rapsodier mött Anton Wildgans
fina och djupt mänskliga enaktare I evighet
amen, i överdådigt spel främst av Stig Järrel,
och på det tillfälliga teateretablissemanget
Nattugglan George Biichners förbryllande
moderna Leonce och Lena. Med blotta
uppräkningen av dessa ansatser till kontakt med
två kulturkretsar, som vi för närvarande är
sorgligt avskurna från, må krönikören sluta
sitt värv.
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
