Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Hur Nietzsche började. Av Melker Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur Nietzsche började
ton utan Heraklit och Empedokles. Han
talar med en våldsam generalisering om
den alexandrinska kulturen, en term som
får täcka hela tiden från Platon till Kant
och som karakteriseras med uttrycket
»teoretisk optimism».
Den principiella förutsättningen för hela
detta kulturperspektiv är naturligtvis
nedvärderingen av kunskapen. Man brukar
tala om Kants kopernikanska omvälvning:
att verkligheten rättar sig efter
uppfattningen i stället för uppfattningen efter
verkligheten. Varje kunskapsakt är då en
omformning av det omedelbart givna. Tanken
att denna omformning är godtycklig i
förhållande till tingen ligger också nära till
hands och med ytterligare ett litet steg i
riktning mot det orimliga blir denna
omformning en förfalskning. Nietzsche tog
steget fullt ut och talade utan tvekan om
»Världen som föreställning, d. v. s. som
villfarelse». Allt vårt vetande lär oss med andra
ord ingenting om verkligheten utan består
blott av fiktioner, det vill säga falska men
ändamålsenliga föreställningar. Den
närmare teoretiska motiveringen härför lämnas
i andra av Nietzsches ungdomsskrifter,
framför allt i det märkliga fragmentet Om
sanning och lögn i utommoralisk mening
(1873). Nietzsche har förut medgivit, att
konsten saknar sanningsvärde. Nu visar
han, att detsamma gäller kunskapen. Men
kunskapen dödar, konsten bevarar livet.
Den allmänna slutsatsen blir därför
följande: »Min filosofi är omsvängd platonism;
ju längre bort från det sant varande, desto
renare, skönare, bättre är det. Livet uti
skenet är målet.» Man kan i denna
besynnerliga uppfattning se en påverkan från
många håll. Kant har betytt en del, fast
Nietzsche bara kände honom genom referat
och framställningar hos andra. Avgörande
blir i stället Schopenhauer och Wagner.
Den förre ser i erfarenhetsvärlden »Maya,
bedrägeriets slöja», och den senare
uttrycker i läran om »Wahn» en besläktad upp-
levelse. Dessa inflytelser förstärktes sedan
genom F. A. Lange, vars Materialismens
historia kom ut 1865, och som Nietzsche
redan följande år nämner i ett entusiastiskt
brev till vännen von Gersdorff. Han lärde
sig där dels att falska föreställningar
användes i vetenskapen under medvetande om
deras falskhet, dels att idealen visserligen
inte har något som helst sanningsvärde men
ändå utgör mänsklighetens högsta och
ädlaste skapelser. Det senare är Langes
ryktbara så kallade »Standpunkt des Ideals».
Gud är till exempel en falsk föreställning
men ett utmärkt ideal, om vi därigenom
lever bättre och lyckligare. Man kan med
ett sådant resonemang tydligen motivera
vad som helst och det är också vad som
efterhand sker, inte hos Lange men bland
annat hos Nietzsche, där sanningens krav
så småningom medvetet och cyniskt
åsidosattes för tyranniska syften. Upplösningen
av sanningsbegreppet är ett av de
olycksbådande tecknen i det senare 1800-talets
filosofi. Fiktionalismen sättes i system
genom Hans Vaihinger, vars Philosophie des
Als-Ob förelåg färdig redan under
Nietzsches ungdomstid men först publicerades
1911, varefter den har hållit sig som ett av
de viktigaste argumenten mot
framstegsarbetet på upplysningens och vetenskapens
grundval. Det är också en av Nietzsches
tidigaste tankar. Hans ungdomsfilosofi
behärskas av föreställningen om de
kultur-stegrande illusionerna, som med ett finare
ord även kallas myter.
Nietzsche berömde sig senare mycket av
att redan förstlingsverket började det långa
fälttåget mot moralen och så förhåller det
sig i själva verket också. Han tillbakavisar
med satsen att tillvaron blott kan
rättfärdigas såsom estetiskt fenomen den moraliska
instans, som förut hade behärskat honom.
Den tragiska människans ja till livet är
på andra sidan gott och ont. Det land, som
Tragediens födelse förlägger till den äldsta
469
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
