Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Franz von Jessen. En dansk Journalist. Af Anders Vigen - Två dikter. Av Gunnar Wihlborg - Tidens barn - Oktav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Vigen
Den gamle Herre er lidt førladen, og Nakken
dukker, men det venlige graa Obersthoved
konserverer sig storartet, og Blikket er
lys-vaagent. Hans Stuer samler paa Minder,
Malerier af Slægtens henfarne statelige
Embedsmænd og deres Damer, familiære
Akvareller og Tegninger fra hans Forældres og
hans egen Tid hænger tæt paa Væggene.
Smukke Møbler taler fransk med hinanden,
og her og der husker en Sjældenhed sin
Ejermand paa svundne Tider og fjerne Egne.
Det brede Vindue foran hans Skrivebord
er et helt lille Stuegartneri. Han elsker
Blomster, inderligst maaske Foraarets første, thi
noget kuldskær er han siden sine franske
Dage, og til sin Haves Sommer glæder han
sig som et Barn — rent bortset fra at han
anser sig for uforlignelig som Lugekone.
Men han er ingen Candide, der
sammenfatter sin Livsfilosofi i et: Lad os dyrke vor
Have! Han lytter i sin stille Krog til
Tidsskiftets Krigslarm. Hvornaar vil den
forstumme? Hvad vil næste Akt bringe Europa
— og Danmark? Han vil leve den med, skrive
den med. Hans amor fati er urokkelig. Hvad
der kommer, vil ogsaa komme til ham — som
Opgaver og Tjeneste. Han er og bliver, i
Afkrogen som i Kamplinjen, lidenskabeligt
og til Døden Journalisten Franz von Jessen.
TVÅ DIKTER
Av GUNNAR WIHLBORG
Tidens barn
Jag, den sturska dagens barn,
ler åt sagan om Guds kvarn.
Jag är inte någon nolla,
jag kan skapa, forska, trolla.
Jag kan härska över andra,
få dem sticka ned varandra.
Jag kan dirigera morden.
Stor på jorden som i orden.
Jag är nattens skrämda barn.
Gråter bjässen? Gamla kärn?
Oktav
Sju toner sjunga mellan
en vagga och en grav.
Till havet ifrån källan
är bara en oktav.
Sju toner, och en sista,
som bär den förstas namn.
Sju mödor och en kista,
sju hav, och så en hamn.
486
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
