Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ett människoöde drog förbi. Av Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett människoöde drog förbi
mig nära. I min hågkomst av Ernst
Josephson ligger det milda skenet över det stora
barn han var, återhämtad till det goda
hemmet i hans folkstams nya land, det han
så innerligt älskade.
Längst skall jag kanske minnas hans
glada uppmaning till oss båda, när vi första
gången möttes: att sjunga Gluntar, och,
det sista jag hörde om honom av en mig
anhörig, som besökte honom, där han låg i
väntan på hädangåendet, hur han sjöng
den skimrande melodien Fjäriln vingad
syns på Haga. Så var det sol över honom
även nu i de yttersta dagarna.
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
