Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den befriade och den bedagade Prometheus. Av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elof Åkesson
Blind gick jag,
då jag släpade
stenar
till ditt altare,
Prometeus,
du av människor älskade.
Den eld, du stal
från Zeus din konung,
hukad,
krypande som en fårtjuv,
åt ditt altare är den för god.
Hans var elden,
ljusets, livets källa.
Prometeus, säger den gamle vidare, var en
högfärdsman, en gudasvikare, som ej
förstod Zeus djupa mening med den värld
han byggde.
Gycklarlöften
lallar du om morgondagen.
Var gång den gryr,
beslår den dig med lögn.
Aldrig stod det rödare av blod,
mänsklighetens tempel,
brödratemplet,
ditt krukmakarverk.
Rist dina fjättrar
på klippan,
må avundsjukans gam
hacka din lever.
Rättvis(t) lider
du ditt straff.
Här under nattens stjärnor
tänder jag mitt offer
för den gud du svek.
Och till sist brister den gamle ut i en hymn
till den oändlighet, vars rikedom han blott
kan ana:
Vad äro vi människor
under er, tindrande ögon?
Framför mig gapa
dödens klyftor.
Förfärligare i sin kvidan,
högre välvd av strålar
är världen,
än dröm har drömt.
Hur fatta dig,
du det outgrundliga,
det outsägliga?
Inför dig
kastar jag mig ned
på mina trötta knän
och tackar för den tro,
som dina tusen ögon sänka
i min själ:
att jorden ej är världens enda kärna,
att mycket finns, som är förmer än
människan
och hennes gudar.
Söner, bären mig till kojan.
Lugn kan jag dö.
I ett prosafragment tillägger Heidenstam:
Din strid, Prometeus, behöver andra mål.
Minns att du var trotsare. Statt upp, trotsa
dina smickrare och försvara Zeus! Lyssna i
stilla nätter till stämmorna i ditt eget bröst,
stämmorna som äro hans. Vänd ditt ansikte
upp mot honom och pröva ännu en gång om
du ej har något att lära av honom, som du
lockat människorna att glömma. Kanske anar
du då hans visdom och att han såg fjärmare
än du, att han med sina syften, sina stränga,
sina hårda lagar över människorna, de lagar som
de kalla grymma och som du intalade dem
att förakta och håna med stora ord, var för
dem en bättre fader än du. Nu är du en
avsigkommen, bortsmickrad odågegud.
Annorlunda var du kanske i din ungdom.
II
Ar det inte Heidenstam som i en
inspirerad strof prisat »undret över alla under»:
»att du föddes människogestaltad, gudalik»?
Har han inte låtit rista över sin grav en
inskrift, som ord för ord svarar mot
hundraåringens tilltänkta tackoffer till Prometeus?
HÄR
VILAR
STOFTET AV EN GAMMAL MAN
TACKSAM PRISADE HAN
DET OFATTLIGA
ATT DET FÖRUNNADES HONOM
GENOMLEVA ETT LIV
PÅ JORDEN
SOM MÄNNISKA
Kan Heidenstam på 1920-talet ha
avsvurit sig denna syn på människan?
Innehåller Den bedagade Prometeus någon sorts
antihuman pessimism? Jag skall söka visa
att så inte är fallet.
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
