Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Skampålen. Av Gösta Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skampålen
Av Gösta Carlberg
Dä nu hans närmaste fingo höra härom,
gingo de åstad för att taga vara på honom;
ty de menade, att han var från sina sinnen.
Mark. 3: 21.
-j1—d n vårdag sutto några män runt en
åldrig änkas sjukläger. Solstrimman genom
fönstergluggen föll så att den snuddade över
hennes ansikte, men väggen intill lägret var
sänkt i skugga.
Den gamla låg på rygg. Männen som sutto
med korslagda ben på golvet sågo därför
hennes ansikte från sidan. Pannans korta,
nästan raka linje. Det vitgråa håret, där ett
och annat hårstrå ännu löpte i krusat
lockiga slingor och nu lyste med silverglans.
Mot dynans röda linne den svarta
huvudslöjan, vikt åt sidan framför örats ljusa
snäcka. Tinningen insjunken, skör,
överdragen med ett nät av blåa ådror. Näsans
kraftiga båge. överläppen nästan
försvunnen, infallen i den tandlösa munnen.
Hakan spetsig, upptryckt mot näsan.
Underkäkens båge under örat skarp och kantig,
halsen mager och senig. Vid mungipan
mjuka skäggstrån. Fina, täta rynkor kring
munnen och från näsryggen ned mot
kinderna. Över pannan vågiga veck. ögat
slutet, höljt i skugga, djupt liggande under
det ännu kolsvarta, breda ögonbrynet.
Det högvälvda ögonlocket skiftande i
blått, till synes halvt genomskinligt,
kanten vid den uttunnade ögonfransen en
aning röd. Från den långsmala näsvingen
ett djupt veck utmed kinden, förbi munnen,
ned mot hakan.
På fällen över lägret de starkt belysta,
tunna händerna, stilla och vilande, lätt
snuddande vid varandra. Det var inte som
om ljuset utifrån träffat de gulvita
fingertopparna, de knotiga lederna och
kno-garna; det tycktes i stället som om händerna
varit genomskinliga, som om dessa händer,
förr ständigt så ivriga att gripa tag i den
idoga hustruns och den ansvarskännande
moderns sysslor, nu legat där på den
avskavda getfällen och strålat av lycka
över den stilla overksamheten, hornlyktor
kring ett heligt ljus, fyllt av rons
hemlighet.
Så som männen kring sjuklägret sågo
henne, kan det vara mödan värt att ännu se
henne. Ty hon har i århundraden sysselsatt
konstnärers bildsinne och skalders fantasi.
Alla skriftliga vittnesbörd om henne från
tider nära gränsande till den, under vilken
hon själv levde, säga oss enstämmigt, att
hon var en israelitisk kvinna, och att hon
vid en för henne djupt skakande händelse,
den förstfödde sonens avrättning, måtte ha
hunnit ett långt stycke in på sitt femte
decennium. Av mindre samstämmiga
skrifter att döma uppnådde hon en mycket hög
ålder. Vidare omvittna skrifterna, att hon
stigit upp ur det hårt arbetande folkskiktet,
som ständigt hade att kämpa mot hunger
och nöd, där de enskilda voro dömda att
i en namnlös tillvaro upprepa sina
förfäders grå liv av föga glädje och
mångahanda bekymmer, och där trycket av de
främmande härskarnas godtycke och
girighet kändes som tyngst. Ty hon levde i
ett härtaget land. Allt detta vet man om
henne. Men i de målningar och dikter, där
hon förhärligats, har hon mestadels
undergått en förvandling till det
oigenkännliga. De flesta ha glömt, att hon var israelit,
och att hon med all sannolikhet som ung
flicka hade ett svart, ganska strävt,
små-lockigt hår, mandelformade ögon, fylliga
läppar, mörk hud med skiftning av varmt
523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
