Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Skampålen. Av Gösta Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Carlberg
nog kan utbytas mot vårt taga och taga
vara på, men det har också något av våld
och kraft i sig, så att det närmast bör bli
uttytt med vårt fasttaga, gripa . . .
Hon hade knäppt händerna och lagt dem
över ögonen.
— Så, sade hon, det var ett märkligt
ord. Låt mig höra det!
— Kratäsai, läste Markus, kratäsai
auton. Kratäsai. . .
— Joo, mumlade hon, det låter strax
bättre. Kratäsai. . . Just så strävt och
hårdhänt som vi menade. Bara nu inte
läsarna av din skrift kommer att tolka in
den där menlösa betydelsen, taga vara på
honom . . . Jag tror nog, att det blir så,
det riktiga kommer att stöta de
anständiga. Och han som själv var den
anstöt-lige för alla anständiga och
aktningsvärda . . .
Hon pressade ihop munnen,
krampryckningar foro fram över halsen, senorna
spändes till, strupen stod sprängfylld av
hostans tryck. Det gick inte längre för henne
att kämpa emot, i det gamla bröstet
härjade smärta och svidande sveda, i de
sönderfrätta lungorna skallrade den
obarmhärtiga soten. Det lät som om Avgrundens
ängel hade suttit i Dödsrikets portvalv
och hånskrattat åt änkans och alla hennes
vänners tro på Rikets snara inbrott och
Dödsbesegrarens återkomst.
Männen runt lägret uthärdade inte att
se hennes plågor. Hur ögonen liksom i
skräck trängdes ut ur sina hålor, hur
ådrorna svällde på halsen och svetten bröt
fram i pannan, hur kinderna blåstes upp
och tänjdes ut, hur det pergamentfärgade
ansiktet först blev rödgult, så blodrött, till
slut skiftande i blått . . . Hostans larm
drabbade dem som gisselslag, som hotfulla
anfall mot deras dyrbaraste förhoppning.
För dem var inte rummet bara fyllt av en
gummas skrikande hosta, de sutto
hop-kurade, blundande, trängde in i sig själva,
mindes en kulle under tunga ovädersskyar
och ett kors, en gryning vid en grav och
vissheten om undret, de flydde till ett
berg inom sig själva där en himlafaren
vän stod, de gömde sig i hänryckningens
andefyllda sal och grepo med ny iver
kring sin omöjliga förhoppning. Ty kring
sjuklägret kände de, hur det bolmade av
livsfarliga dunster från de dödas Scheol,
hur tron på Rikets makt och deras egna
högsta möjligheter kolnade i glödande
vindar från Ge Hinnom. Kors, steningar,
unga mäns martyrdöd kunde tvinga dem
ned i misströstan om det bräckliga godas,
den vapenlösa kärlekens seger över
makt-fylld, våldsverkande ondska. Men vid
lägret, där deras mästares moder pinades
och sönderfrättes av sjukdomen, kände de
sig omgivna av andra fiender, lömskt
lurande i allt det, som de under korta,
bröl-lopsliknande veckor i Galiléen lärt sig att
se på såsom den gränslösa nådens
vittnesbörd, fåglarna under himmelen, liljorna
på marken. Allt det med ofattbar omsorg
danade — kroppar, stammar, blomblad —
tycktes blott vara gäckande höljen kring
den farligaste av fiender. När den åldriga
kvinnans hosta skallrade genom rummet,
var det inte lätt att vara trogen mot
hennes döde son och upptäcka en älskande
faders leende i det synligt skapade. Då
kom frestelsen att se meningslöshetens och
ondskans spefulla öga lura därinne . . .
Som om tunga bördor äntligen lyfts från
deras ryggar, så rätade de sig lättade och
sågo ut genom fönstergluggen, när hostans
dödstrumma tystnat. Genom gallret, fäst
som en skyddande bur utanför fönstret,
sågo de solflödet över ett stycke av stadens
husgytter. Platta tak och gnistrande vita
lerväggar. Rymdens fläckfria blånad.
Duvors kutter och gladors smällande vingslag.
I närheten hördes en fruktmånglares hesa
rop. En klocka skramlade någonstädes i
grannskapet: vattenförsäljaren gick sakta
genom gatorna med sin åsna, på vars sidor
stora bukiga kalvskinnsläglar hängde. Tätt
528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
