Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Skampålen. Av Gösta Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skampålen
Och en fast klar stämma svarade: »Far
ut ur mannen, du orene ande ...»
En synagogsföreståndare från
Kaper-naum stod i fönstergluggens allt rödare
strimma och sade: »Min dotter ligger på
det yttersta. Kom och lägg dina händer på
henne, så att hon blir hjälpt och får leva.»
Det reste sig liksom ännu ett sjukläger
bredvid den gamla änkans. Där låg en
ung flicka, orörlig, livlös. Någon tog henne
i handen och sade: »Flicka, jag säger dig,
stå upp ...»
Markus rullade sin bokrulle, och det
trånga rummet fylldes av en upprörd hop,
en liten galileisk bergstads alla män och
ynglingar, var och en höljd i sin vita
bönemantel med blå bårder och tofsar. När de
kränkta ansiktena, de vreda ögonen, de
knutna händerna, de fladdrande
bönemantlarna stego fram för den blundande
änkan, tyckte hon sig se allt genom ett
galler. Ty den dag, hennes förstfödde
bemöttes med förakt i sin fädernestads
synagoga, hade hon själv stått bakom gallret i
den del av salen, dit kvinnorna fingo
inträda. Jakob stönade och slog händerna
så hårt för ansiktet, som om han velat
straffa det, ty han såg att i synagogans
upprörda virrvarr av hårda, förgrymmade
ögon, skrikande munnar, hotfulla händer
lyste hans eget ansikte starkare än något
annat av hånfullhet och hämndlystnad.
Över larmet höjde sig grannars och
fränders ord: »Är han då inte snickaren, han
som är Marias son och broder till Jakob
och Judas och Joses och Simon? Och bor
inte hans systrar här hos oss?» Med den
hopplösa ensamhetens klang kom en annan
stämma: »En profet är inte föraktad utom
i sin fädernestad och bland sina fränder och
i sitt eget hus ...»
Markus läste vidare. Mäktiga under
skedde. De rättroget frommas
misstänksamhet slog ut i förföljelser. En flykting
smög sig upp till de hedniska byarna vid
Caesarea Filippi, bortjagad från sin hem-
trakt. En misströstans och
övergivenhetens fråga: »Vem säger då ni mig vara?»
Den ivrige, lätt hänförde Petrus’ svar:
»Du är Messias ...»
Men genom alla bilderna, som bokrullen
skänkte gestalt i den sjukas rum, dånade
eller viskade ett och detsamma. Det
tiggde som en bön om hjälp eller ropade
som en anklagelse. Ständigt samma ord.
Än flammande med ljungeldens
domssken, rullande genom bilderna med
skräckinjagande brak, som om de talat med
åskmolnens röst. Än lysande med det milt
gråa i sommarregnets slöjor strax före
gryningen, och då föllo orden över bokrullens
bilder såsom dropparna falla från cederns
grenar, långt sedan det förhärjande
störtregnet dragit bort och skyn ljusnat,
dropparna falla glest, försiktigt, svagt klingande.
mot stenarna, samma blida, brustna ton
som i minnen av gångna ögonblick, vilka
aldrig mer kunna återvända. Och orden
som nu envist häftade vid synerna i änkans
rum voro: Föraktad . . . Föraktad i sin
fädernestad! Föraktad bland sina fränder!
Föraktad i sitt eget hus!
Mödrar stodo vid en väg med sina barn
på armen eller klängande i klädnadens
veck. Några män föste hårdhjärtat undan
dem. Då ljöd ett ord: »Låt barnen komma
till mig och förmena dem det inte, ty
sådana hör Himlarnas Rike till...»
Barnen, tänkte en åldrig änka, barnen i
ett hem, han visste, hur barn kan ha det i
sitt eget hem . . . Barnen, tänkte i samma
stund en mörkhyad man, syskon i ett hem,
han kände till hur bröder kan vara mot
varandra, hur en enda kan drivas ut i
ensamhet, hur de andra kan gadda sig
samman mot honom och låta honom leva i
förakt och oförståelse . . .
I ljuset från den avhånades förtvivlade
ord i synagogan sågo de honom, då han i
det hedniska främlingslandet stod
hemlö-sare än markens rävar och trädens fåglar
och för första gången talade om detta
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
