Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - »Nordens stämma». Av Signe Toksvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» Nor dens s tamm a»
Av Signe Toksvig
–^A MAN på engelska säger att
någonting värmer »the cockles of the heart», säger
man det med ett leende. På de skandinaviska
språken kan något göra en gott eller såra en
»ända ned i hjärterötterna». Det är allvarliga
ord.
En bok som verkligen går till
skandinaviska hj ärterötter har utgivits av det svenska
samfundet »Nordens Frihet». Den heter
Nordens stämma, en antologi av
skandinaviska dikter, valda som uttryck för
nationalismen.
För visso en ömtålig sak att peka på ädla
eller älskvärda egenskaper och etikettera dem
såsom tillhörande någon viss grupp
människor. Varje nation älskar att ta sitt namn,
bilda ett adjektiv av det och förkunna att
vad helst som är sant amerikanskt eller
engelskt eller tyskt eller skandinaviskt är
synonymt med dygd, står för det rätta,
det som en människa bör vara. Denna
naiva princip har hjälpt till att bringa
nationalismen i vanrykte, så att vissa
reformatorer anse att den helt borde utrotas. Andra,
vilkas röster blivit hörda även i Förenta
Staterna, skulle bara vilja utrota de små
nationaliteterna.
Men antag att man i stället för att börja
med nationen skulle börja med dygderna.
Om det finns absoluta värden, de fyra
friheterna till exempel, hur är det med dem
innanför ramen av den stora eller lilla nation
varom det är fråga? Blomstra dessa värden
där, skänker man dem mera än läpparnas
bekännelse? Om så är skulle ett smickrande
adjektiv kunna bildas av den rasens eller
nationens namn.
Det vore bekvämt om den »historiska
gruppering», såsom Jaurès kallade en nation,
kunde skriftfästa sin inställning till värdena
under låt oss säga tusen år i klar och
kompakt gestalt. Det grundväsentliga uttrycket
för mänsklig känsla är väl dikten. Nationell
dikt från ett skede av tusen år skulle kunna
ge ett nyttigt belägg, om den sprang fram ur
gärning såväl som ur längtan.
En sådan dokumentering har verkligen
blivit till i »Nordens stämma». Det är en
fyllig liten volym, fulltryckt nästan ända
ut i marginalerna med dikter sprungna ur
uppriktiga och djupa känslor, nästan alla
försvarande valet genom formskönhet, alla
med förtjänsten (nu för tiden egendomligt
nog ansedd som ett fel) att äga en mening.
Den kan sammanfattas i ordet patriotism,
men dessa dikter — jämte enstaka
prosautdrag, symboliska vignetter och träsnitt
efter välkända konstverk — ge uttryck åt
en patriotism som ingenting har att göra med
angrepp på andra folk; ofta ser det ut som
om dikterna inte hade något att skaffa med
patriotism i vanlig mening. Det är snarare
som om de verkligen vore blommor (ordet
antologi har här sin rätta betydelse) som
slagit ut på grenarna av ett gemensamt träd
med hj ärterötter i de ting som verkligen
betyda något för denna historiska gruppering.
Där finnas korta folkvisor om kärlek,
lycklig eller olycklig, för det mesta det senare,
men enkla som ängsblommor, stjärnor eller
sommarregn, troligen av anonyma
medeltida skalder, men nu en del av Nordens själ,
med klara vemodiga melodier som leva i
allas minne. Genom hela boken strömma de
kärlekssånger som kommit att bli älskade,
om kärlek till människor, till kära och
välbekanta scener och till alla naturens
skiftningar i hemlandet — vinter som den
glimmar på Norges fjäll, vår som skakar sina
lockar i svenska björkar, sommar som strövar
mellan bokar och blått vatten vid en dansk
strand. Från heden tid komma hymnerna
till ljuset, till solen, till befriaren. Om våren
är sen våndas skalden, såsom Lars Wivallius
Den dansk-amerikanska författarinnan Signe Toksvig, mångårig medarbetare i The New Republic, har
här gjort sig känd genom en fin, även till svenska översatt H. C. Andersenbiografi. Hon har för
American-Scandinavian Review skrivit denna recension. Då den amerikanska tidskriften f. n. knappast när till
Sverige, har Ord och Bild frångått sin princip att endast införa originalartiklar för att ge sina läsare tillfälle
att ta del av författarinnans för amerikansk publik avsedda bedömning av den svensk-nordiska antologien.
542
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
