Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk sk önlitter at ur i Finland
bild av porsen som står i yvig blomning vid
kärret i »Kärret som vaknade»:
Här brusar porsen fram, vilda flickan med huj
och svaj, i trasiga vita schalar, fladdrar yrslande i
slösande vitt, rusig av sin egen fart och doft, hålls ej
i skinnet, öser ut mera och mera, risiga kvistar med
hårda, djupgröna blad och rödrost i stammen, seniga
armar vajar och överflödar, böljar ut mera tung,
rusig doft.
Men det som är en styrka när det gäller
en liten lyrisk skiss, blir en svaghet i det
stora formatet. Orginaliteten blir maner och
läsaren börjar längta efter det enkla, klara
och otvetydiga.
Tixo Collianders Grottan är ett
psykologiskt äktenskapsdrama. Romanen är mycket
intensiv och koncentrerad, det skälver av
sjuka nerver i dess ord. Boken är ställvis ett
diktverk av den höga klass som Colliander
kan skapa när han är som bäst. Men
uppslaget har inte genomarbetats; som så många
av Collianders böcker är inte heller »Grottan»
något fullgånget verk.
I Harald Hornborgs Den okände karolinen
skymtar fram ett patriotiskt drama av aktuell
innebörd, den ständiga kampen mellan öster
och väster. Det personliga problemet i boken
hör till de eviga konflikterna: det är fråga
om motsättningen mellan njutningsbegär och
pliktkänsla, mellan fru Lustas lockelse och
fru Dygds stränga krav. »Den okände
karolinen» är en historisk förströelseroman av
hög klass.
Christoffer H. Ericssons
skärgårdsskisser Vindslitet är ett debutarbete. Författaren
har en seglares öga och en målares känsla för
färgen i sina prosabilder från den nyländska
skärgården. Han är finländsk motsvarighet
till Sven Barthel. Ericssons bok är värd stor
uppmärksamhet; det är inte alla dagar man
i en debutbok möter en så frisk och fulländad
ordkonst som här.
Två böcker av ett alldeles speciellt slag är
Helen af Enehjelms Vår soliga vardag
och Solveig von Schoultz’ De sju dagarna.
Det är konstnärligt formade stämningsbilder
hämtade ur vardagens värld. Det senare
nämnda arbetet inrymmer många fina
observationer av barnets psykologi.
Värdefulla bidrag till den finlandssvenska
litteraturen utgör en del litteraturhistoriska
arbeten. Bland dem märkes i främsta rummet
Greta von Frenckell-Thesleffs »Minna Canth»
samt Yrjö Hirns »Runebergsgestalten» och
Karin Allardt Ekelunds »Fredrika Runeberg».
Till litteraturen kring Runeberg hör också
Gunnar Mårtensons »Fru Astenii värdshus»,
en pittoresk bild av den småstadsmiljö, där
Runeberg skapade sina eviga dikter.
Författaren kryddar de notiser han grävt fram
ur arkivens dammiga gömmor med en nypa
raljant ironi och hans bok har sålunda trots
detaljrikedomen blivit mycket
underhållande.
En fängslande populär konstnärsbiografi
är slutligen Tito Collianders bok om Ilja
Repin, den store målaren. Tack vare sina
språkkunskaper har Colliander även kunnat
utnyttja ryska källor. Det märkes också av
några lustiga misstag: Alexander I:s lärare,
schweizaren Laharpe, presenteras i enlighet
med den ryska ortografin som Lagarpe, Polens
store nationaldiktare Mickiewicz heter åter
Mitzkevitj — något som ju nästan har en
prägel av nationell blasfemi.
579
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
