Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Georg Trakl. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg T r a kl
dergång. Men som diktare fascinerades
Trakl samtidigt djupt av denna
döds-märkthet. »O, die Wollust des Todes. O,
Ihr Kinder eines dunklen Geschlechts»:
i sådana rop mot en mörknande himmel
har man att se hans diktnings egendomliga
tematik.
Trakls poesi med dess outsägliga svårmod
kan vid ett första tillägnande göra ett
intryck av kompakt monotoni. Men i
själva verket är den märkligt sammansatt
och omspänner ett rikt register. Mot slutet
av sitt liv finner diktaren den obestridligt
stora tonen, närmar sig det orkestrala och
hymniska i Hölderlins anda.
Den brännande intensiteten i uttrycket
är slående och gripande redan i Trakls
tidigaste lyriska poem. Därtill kommer som
ett konstitutivt drag i denna diktning en
egenartad, blossande färgglädje. Men hos
denne diktare ha färgerna alltid en
symbolisk innebörd: de uttrycka själstillstånd i
en förvånande rik skala. Till detta kommer
slutligen den fint och rikt nyanserade
naturkänslan, i släkt med Lenaus. I likhet med
denne är det framför allt höstdagern över
tingen som Trakl besjunger; och
kvällsstämningarna dominera hans besjälade
landskapsbilder.
Trakls individuella situation var på ett
märkvärdigt sätt identisk med den gamla
habsburgska monarkiens tillstånd och
sammanföll med ett bestämt tidsläge. Hans
diktning tillkommer på gränsen till kaos
och i föraningen om stundande ödesdigra
världshändelser. »Verfall» heter
karakteristiskt nog en av hans allra tidigaste
dikter, där man redan tydligt och klart kan
förnimma hans väsensart:
Am Abend, wenn die Glocken Frieden läuten,
folg ic.h der Vogel wundervollen Flügen,
die lang geschart, gleich frommen Pilgerzügen,
entschwinden in den herbstlich klaren Weiten.
Hinwandelnd durch den dämmervollen Garten
träum ich nach ihrén helleren Geschicken
und fühl der Stunden Weiser kaum mehr rücken.
So folg ich über Wolken ihrén Fahrten.
Da macht ein Hauch mich von Verfall erzittern.
Die Amsel klagt in den entlaubten Zweigen,
es schwankt der rote Wein an rostigeu Gittern,
indes wie biasser Kinder Todesreigen
um dunkle Brunnenränder, die verwittern,
im Wind sich fröstelnd blaue Astern neigen.
Diktaren känner sig leva i en död stad
som ett barn av en fördömd släkt. Det
är värt att lägga märke till hur detta
medvetande hos honom aldrig utlöser
sentimental veklagan. Det finns hos Trakl en
utpräglat manlig hållning, hans syn på den
omkringliggande verkligheten är kärvt
genomskådande. Själv var han till sin
kroppskonstitution reslig och robust, och hans
inre art är i all sin oerhört starkt utvecklade
sensibilitet allt utom feminin. I mycket
erinrar hans tidigare poesi om Baudelaires
och ■—■ framför allt — om Rimbauds: i
den senare såg han under ett tidigare skede
en läromästare framför andra, och det är
lätt att finna formella påverkningar från
den franske poeten.
Landskapet hos Trakl är nästan alltid
präglat av nedgång och förruttnelse: i
höstens inflammerade himmel ser poeten
ofärdstecken, och i det sanka landskapets
linjer spårar han död och förfall. Skalden
identifierar sitt eget tillstånd med det
åskådade: han talar ur djupet av de ting han ser
och känner sig besläktad med. Det är
expressionism av det äkta och fullödiga
slaget. Yttre syn och subjektivt
sinnestillstånd ingå ofta en oskilj bar förening i
Trakls dikter med landskapsmotiv.
»Abend-muse» kallar han en av sina dikter. Kvällens
sångmö besjälar många av hans
naturbilder; en av dem ter sig i svensk
översättning på detta sätt:
Septemberafton; sorgset ljuda herdarnas dunkla
rop
genom den mörknande byn; elden flammar i
smedjan.
Väldigt stegrar sig en svart häst; flickans
hyacintlockar
smeka hans purpurfärgade näsborrars värme.
581
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
