- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiotredje årgången. 1944 /
219

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Snellman och den unge Topelius. Av E. N. Tigerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SnelIman och den unge Topelius

Av E. N. Tiger stedt

V__" DET allmänna medvetandet står
Zacharias Topelius som en av Finlands klassiker, en
jämbördig medlem av den stora generationen
av 1830 — den nationella renässansens
generation -—• Runebergs och Cygnæus’, Lönnrots
och Snellmans like. Det riktiga i en sådan
värdering skall här icke bestridas. Men utan
vidare låter sig Topelius icke jämställas med
dem. Det förbjuder redan kronologien.

Topelius var född 1818. Det innebär att han
var sexton år yngre än Lönnrot, fjorton år
yngre än Runeberg, tolv år yngre än Snellman,
elva år yngre än Cygnæus. De tillhörde icke
samma generation. När Topelius 1833 började
sina universitetsstudier, voro de andra redan
långt hunna och hade begynt vinna ära och
rykte. Runeberg hade publicerat sina första
diktsamlingar, Lönnrot hade utgett Kantele,
Snellman och Cygnæus skulle om några år
framträda inför offentligheten. I den
akademiska världen hade de alla redan skapat sig
ett namn. Det skulle dröja länge innan den
femtonårige studenten hunnit lika långt.

En författares utveckling är icke minst
beroende av hans ställning till sina föregångare.
Att Topelius’ inställning icke varit negativ
märka vi redan därav, att han för eftervärlden
kommit att framstå som en av dem. Men helt
och hållet friktionsfritt har beröringen icke
avlupit. Så böjlig och smidig Topelius än var,
saknade han ingalunda lust och förmåga att
hävda sig själv och bevara sin egenart. Och
trots sin fridsamhet, sin mångomtalade
blidhet tvekade han icke att gå till strids för det
han ansåg rätt och riktigt, även om detta
skulle medföra en konflikt med personer han
eljest vördade och uppskattade. Han besatt
i hög rad den icke alltför vanliga egenskapen
moraliskt mod. Han fick användning för det
i sitt förhållande till Snellman.

Då Topelius 1832 anlände till Helsingfors
för att under Runebergs ledning förbereda sig
för universitetet, var Snellmans namn redan
bekant för honom. Båda voro ju från
Österbotten ■— en mycket viktig omständighet på
den tiden •— och tillpåköpet hade bådas fäder
varit vänner. Och i Runebergs hem har
Topelius säkerligen ofta kunnat se och höra

Snellman. Lördagssällskapets berömda
sammankomster, i vilka Snellman flitigt tog del,
gingo visserligen enligt Topelius’ egen
uppriktiga bekännelse över hans horisont.

I direkt kontakt med Snellman kom
Topelius, när han som nybliven student
in-skrevs i Österbottniska avdelningen, till vars
ledare Snellman hörde. Första gången dennes
namn förekommer i Topelius’ Dagböcker är
i november 1833, då Topelius bevistar en
nationsfest, vid vilken Snellman utför »ett
långt djuptänkt och väluppfattat tal om
Akademiens ändamål ävensom nyttan av de
studerandes delning i nationer». Anteckningen
vittnar om Topelius’ höga tanke om Snellman,
något som än mer framgår av en
dagboksanteckning några månader senare. Det gällde
att välja t. f. kurator, då den ordinarie, J. J.
Nervänder befann sig i utlandet. Topelius
voterade för Snellman, som också blev väld.
»Han förtjänar sitt kuratorsämbete både
genom sina förtjänster till avdelningens bästa
och genom sin fasthet och sina grundsatser,
vilka, efter vad jag kunnat märka, äro helt
och hållet i min smak», förklarar
sextonåringen förnumstigt.

Snellmans val till kurator gjorde att
umgänget mellan honom och Topelius snart blev
mycket livligt, oaktat åldersskillnaden. Han
förekommer ideligen i dagböckerna. Och
anteckningarna visa att Topelius känner livlig
sympati och beundran för sin energiske och
stridbare kurator. Denne uppmuntrar å sin
sida den unge studenten. Sålunda utser han
Topelius till festdiktare vid terminsfesten
1835: dennes »första inträde i det offentliga».
Topelius spar icke heller på uttryck för sin
uppskattning. Snellmans kamp mot
reaktionen vid universitetet har naturligtvis hans
fulla sympati, och när rektor, den kände
bibliografen F. W. Pipping, i ett
inskrip-tionstal far ut mot Snellman, gripes Topelius
av lågande harm.

Men mitt i alla dessa sympatiyttringar och
lovord förnimmas några reservationer.
Topelius talar om »vår högt värderade, ehuru
olika bedömda Joh. Wilh. Snellman» -— det
gäller kuratorsvalet efter Nervänder och for-

219

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1944/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free