Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Kring Karl Johans-porträtten. En översikt och ett arbetsprogram. Av Gunnar Ekholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring Karl Johan s-p orträtten
ducerade sticket av Fiesinger efter teckning
av J. Guérin, det andra P. M. Alix’
akva-tintablad efter H. Le Dru. Det sistnämnda
(»Örebroporträttet») äger sitt speciella
intresse genom den stora roll, det oaktat sina
konstnärliga brister spelade på valriksdagen
1810. Även i ett annat avseende har det sin
betydelse. Vissa detaljer i uniformen visa
nämligen, att porträttet måste vara
tillkommet i slutet av 1700-talet. Då en sen
litografisk kopia bär årtalet 1795, kan detta
antagas ånge originalgravyrens tillkomsttid
— den äldsta datering, som vi över huvud
ha på något av de hittills kända Karl
Johans-bilderna. För kännedomen om
general Bernadottes utseende är dock detta stick
av ganska ringa värde. Inga av de
karakteristiska drag, vi kunna studera på andra
porträtt, återfinnas här. Fiesingers gravyr
efter Guérins »d’aprés nature» utförda
teckning ger däremot sannolikt en ganska god
föreställning om den skarpskurna profilen
och de blixtrande ögonen (se
reproduktionen i denna tidskrift årg. 1900, s. 208).
Detta porträtt från »1’an 6» (1797—98) ligger
också till grund för en hel rad kopior långt
fram i 1800-talet. Ett av de första svenska
gravyrporträtten av den nye tronföljaren,
av E. Åkerland, anger sig sålunda återgå
på Guérins teckning. Efter Karl Johans
ankomst till Sverige få emellertid de svenska
gravörerna tillfälle att genom självsyn
skapa egna förlagor till sina stick eller anlita
svenska konstnärer. Det är dock
betecknande, att av dem, som utförde dylika —
Åkerland, Fahlcrantz, Ruckman — ingen
vågar sig på att avbilda kronprinsen en
face utan att alla nöja sig med att återge
hans lättare fångade örnprofil.
Valet till svensk tronföljare, som med
ens gjorde fursten av Ponte-Corvo till en
europeisk ryktbarhet av första ordningen,
avspeglar sig kraftigt i det utländska
porträttbeståndet. En ytterligare stegring
kommer med Sveriges uppträdande på de
allierades sida i kampen mot Napoleon och Karl
Johans deltagande i denna. Enbart de
engelska porträtten från tiden 1813—18
belöpa sig till ett 30-tal. Med ett lysande
undantag — Dickinsons ovannämnda
mezzotint efter Gérard — stå dessa
gravyrporträtt tämligen lågt. Några av de talrika
tyska — flertalet av dessa återgå på de
nedannämnda målningarna av Ramberg
och Kreul — visa dock en god teknik, även
om de ur porträttsynpunkt sakna värde.
Vad beträffar de engelska, gör sig på dem
gällande ett heroiserande, stundom även
angliserande drag.
Från tiden efter tronbestigningen
föreligga så gott som inga gravyrporträtt av
Karl Johan — K. D. Forssells bekanta
stick efter Gérards helfigur är här det enda
nämnvärda undantaget. I stället är det nu
litografierna, som äro praktiskt taget
allena-härskande — en del träsnitt, vanligen med
färg, förekommo dock även — och med dem
Fot. Svenska Porträttarkivet.
Oljemålning av Fredrik Westin.
Göksbo, Uppland.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
