Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 / 147 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kinesen bland dovhjortar. Ur »Samtal med Einar Jolin». Av Eugen Wretholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konsten fanns något som gick utöver den
europeiska, något som fängslade på ett
alldeles speciellt sätt. Det var denna
fördjupade syn på tingen, som så vackert
kommer fram i kinesernas måleri. Även de bästa
franska målarna som Seurat och Cézanne
verkar jordbundna och naturalistiska vid
sidan av kinesiska konstnärer. Jag tjusades
också av den på uråldrig tradition byggda
hantverksskickligheten. Samtidigt stod det
klart för mig, att jag i min egenskap av
europé inte kunde direkt anknyta till denna
tradition men väl sträva efter att i någon
mån söka tillägna mig kinesernas måleriska
känslighet och förandligade syn på tingen,
och jag hoppas att något därav skall ha
kommit in i min konst.

När namnet Jolin nämnes tänker den
yngre generationen gärna på det senaste
decenniets följd av deliciösa stilleben
sammansatta av ostasiatiska föremål. Kärleken
till orientalisk konst är ju alltid förnimbar
även i hans tidigare produktion, men i dessa
stilleben har den fått komma till direkt
uttryck. Man blir intresserad av att få veta,
hur den Jolinska samlingen kommit till.

— Det dröjde länge innan jag fick råd att
börja samla ostasiatiska ting, säger Jolin
en smula retrospektivt frånvarande. Den
första kinesiska målningen av betydenhet
som jag förvärvade var den som fått bilda
bakgrunden till »Dam i svart». Den
inköptes 1928 på en realisation i Sigge Björcks
konsthandel här i Stockholm. Sedan har
ju åtskilligt tillkommit under årens lopp,
målningar, skulpturer, keramik, japanska
masker och mycket annat. Det lugn och den
förfining som de utstrålar har haft ett
mycket välgörande inflytande på mig. Då det
är så ytterst få människor som intresserar
sig för sådana här saker, har det varit mig
möjligt att göra mina förvärv till måttliga
priser.

Dam i svart. 1942.

Långa stunder av lycklig meditation
inför mina fynd utlöste naturligt nog så
småningom driften att i min konst söka tolka
deras form- och färgvärden, att t. ex. söka
transponera något av glasyrernas rika
färgeffekter. Det ena försöket följdes av det
andra och, tja, det är hela historien om hur
mina stilleben kommit till.

En glänta öppnar sig och vi står inför en
flock av parkens dovhjortar. Jolin pekar ut
en mera finlemmad rådjurskalv, som tagits
upp i flocken och med tiden funnit sig så väl
tillrätta i sin nya omgivning, att han själv
känner sig som en dovhjort. Vi närmar oss
sakta och kan i lugn och ro njuta av de
smidiga djurkropparnas graciösa rörelser. En
oförsiktig åtbörd, och vips är hela flocken
tjugo meter längre bort, men med
förunderligt väl bibehållen formering.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>