Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
afgift af fem, sex drachmer för att erhålla inträde
hos sig sjelf. Man har derföre bestämt
inträdesaf-giften till den måttliga summan af en drachmé och
femtiofem lepta.
Med detta modererade pris är ingen belåten.
Iioge-egarne klaga öfver att de måste betala;
direktörn klagar öfver att man betalar för litet; och det
är fråga om att uppbygga en ny theater, som helt
och hållet skall tillhöra sin direktör. Den
mångde-lade theatern skulle då öfvergifvas och hvarje
delegare skulle ha rättighet att bortföra sin loge.
Officerarne, hvilka med särskildt privilegium
intaga de fyra första raderna till höger i orkestern
(länstolar), betala för sina platser en drachmé och
lem lepta, d. v. s. icke fullt 95 centimes. Ännu för
två år tillbaka betalte de endast en drachmé, och de
ha högeligen knotat öfver denna förhöjning med
fem lepta.
Publiken ä sin sida finner det förunderligt, att
desse herrar, hvilka icke alla ha synnerligt god
uppfostran och ofta tillställa buller under spektaklet,
skola erhålla sextio procents nedsättning i priset för
biljetterna.
Af alla dessa skäl tillsammantagna har theatern
varit öfvergifven under flera års tid.*) När man
någongäng får dit en eländig trupp, så är det endast för
vintern. Man spelar, i medeltal, tre gånger i veckan.
Det är icke lätt att gifva för Athens publik ett
spektakel som kunde bli förstådt af alla. Den
franska komedien voro obegriplig för nie tiondedelar af den
grekiska publiken. Soutzo’s heroiska tragedier vore
döda ord för nitton tjugondedelar af fremlingarne.
Någongäng gifver man en sådan under karnevalen
för stadens tjufpojkar, hvilka tro sig applådera sig
sjelfva i sina fäders bedrifter. För att försona allt,
tager man en italiensk trupp, som skriker fram, så
godt den kan, Yerdis bastanta musik.
Salongen är målad i vattufärg med en
beundransvärd enkelhet. Den är bygd som de italienska
thea-tersalongerna, d. v. s. så att hälften af publiken i
logerna vänder ryggen åt aktörerne. Aktriserna äro
fula ända till lustighet, dekorationerna utslitna ända
till bedröfvelse. Man spelar Nebukadnezar med en
dekoration från Uernani, som i tydliga bokstäfver
låter en läsa inskriften pä Carl den storus graf:
KAK 01.0 MAGNO.
Grekerna taga sådana saker icke så noga. De
tillbedja sin theater, sina sångare och sina sångerskor.
Detta folk vurmar för musik: man söker alltid hvad
man icke har. Hela nationen sjunger ur näsan i en
jemmerlig ton. Om hon fordom satte värde på
gräshoppornas sång, så var det väl emedan hon deri fann
likhet med sin egen. Jag har ej hört någonting som
kunde komma upp emot Grekernas folkmusik, om ej
*) Detta är skrifvet år 1854.
möjligen de kinesiska virtuosernes saccaderade
snörf-lande. Folket går alltså på theatern, och det
applåderar med hänryckning sångarne hvarje gång de falla
ur tonen. Beundrarne kasta på seenen buketter och
kransar med rikt fladdrande band. Tillochmed
uttömmer sig ofta dilettanternes snillrika galanteri i
att kasta åt aktriserna buketter af lefvande dufvor,
sammanbundna med skimrande rosenband. På samma
gång strö andra vänner, placerade i paradiset,
omkring salen hvita, gröna och röda pappersblad, tryckta
med bokstäfver af alla kulörer, och tillochmed, om
jag icke bedrager mig, med bokstäfver af guld. De
innehålla grekiska, italienska eller franska verser till
artistens ära. Stundom, medan förtjusningen utströr
buketter, dufvor och verser, kastar kabalen en kalkon
in på scenen. Aktörerne nedsvälja denna
förolämpning utan klagan.
Kopistens krönika.
L>. 8 Jan.
Nyårs-lyckönskningarne äro redan
undangjorda, och året 1859 är i full gång.
Men stad och land och menniskor äro sig
allt så temligen lika som i fjol.
Endast för statistikerne har
Helsingfors med nyårsdagen på en gång blifvit
någonting belt annat än det var förut.
O o
Helsingfors hade år 1858 jag vet ej huru
många innevånare, men nu har man 582
innevånare mera än då. Det går framåt.
Förra året ökades folknummern med
ungefär 1,000, nu med närmare 600. Den
af oss som lefver helst en 2000 år till,
han kan således göra säker räkning på att
få se Helsingfors som en miljonär ibland
städer.
Bankens vanliga årsrevision har begynts.
Ständernas nådigst inkallade
representanter, för denna gång öfverste v. Kraemer,
prosten Helander, konsul Trapp och
bonden Keto fr. Mustasaari, äro behörigen ti 11—
städeskomne. Revisionen ledes på kejs.
senatens vägnar af general Nordenstam.
Man väntar att inom kort få se här
församlade ett större antal af landets
an-seddaste köpmän, fabrikanter och
landtbrukare, hvilka lära vara hitkallade för att
jemte åtskillige embetsmän deltaga i en
komité för utredande af vigtiga frågor
rörande landets finanser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
