- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
46

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

utförd, lika skralt är det väl att framställa
honom trampande sin ovän — eller
tvedräg-ten, som man förmildrande förklarat saken —
under hästfötterna. Det kunde möjligen gå
an på Forum romanum i tiden, der
Domitianus sålunda afbildades triumferande
öfver den personifierade Rhenfloden — men
i våra dagar äro väl dylika allegorier mera
otidsenliga.

Midt framför Christian V:s staty iir "det
store kongl. Theatret" beläget. Huset till-

o ~

byggdes och undergick väsendtliga
reparationer våren och sommaren 1857. Den
danska scenens stora utmärktaet, dess
natursanning och fina moderation har under en följd
af år varit så godt som verldsbekant. Fru
Heiberg och Nielsen känner hvarje nordbo
liksom han känner Holberg och
Oehlenschläger. Sedan ett par år åtnjuter dock fru
Heiberg pension och uppträder icke mera;
och Nielsen, som i parenthes sagdt i sin
ungdom varit artilleriofficer, är allaredan
något kommod och fyller gerna sjelf i hvad
han ej kommer ihåg af sina roler. Men
samma intryck gör han på publiken ännu
som förr, och den som sett honom i
Oehlenschlägers" Hakon Jarl’’ eller t. ex. i
Jules Sandeau’s "Slottet i Poitou" glömmer
honom icke så lätt. Markisen af Seiglière
spelas af prof. Nielsen, Ilelene af
jom-frue Larcher, Baronessan af jfr. Andersen,
Destournelles af Höedt och Bernard af
"Wiehe. Det är annat samspel än man
är van vid i Helsingfors. Att se den gamle
godmodige markisens samvetsskrupler
öfver att hans dotter möjligen kunde ingå
en mesallians med den ofrälse
Napoleoni-den Bernard och å andra sidan hans förakt
för dennes rival, unge baron Raoul, "som
ej kunde skjuta en simpel hare ens", att
se Destournelles’ juristfasoner, baronessans
baksluga aristokrat-air, den måtta och
sanning, det fina och naturliga spel som i
minsta mimik och obetydligaste tonfall göra
sig gällande — det låter sig ic&e säga.

Hoedt och Wiehe ha begge varit
studenter. Hoedt’s första sceniska lärospån var
att helt oförmodadt debutera i Hamlets rol,

hvilket med ens ställde honom på finnarne
af templet, der han äfven, trots
stridigheterna med fru Heiberg, tills dato förblifvit.
Han har för resten utgifvit ett häfte dikter
och några små estetiska uppsatser, är ’’et
hyggeligt, dannet Menneske", förmögen och
oberoende. Den unga "snmkke" jomfrue
Larcher torde efter någon tid, klagar man
allmänt, lemna theatern och gifta sig med

’ ra o

sin käre fästman, en för närvarande i
Vestindien befintlig marin officer. Danska
scenens oldfar och prydnad, gubben
Rosen-kilde, har varit klockare på landet i sina
dar och kom som äldre man engång in till
staden, gick upp på "Comedien" och blef så
förtjust att han glömde både orgeltrampare
och prest och begynte till sockneboernas
stora förundran spela Holbergs komedier,
vid hvilka ban ehuru 72 år gammal ännu
icke tröttnat, och ej heller publiken vid
honom, — det är då säkert. Bland öfriga
komiker torde böra anmärkas skådespelaren
Mantzius, som också varit student i sin
ungdom, samt herr och fru Phister. Att
se Phister som Gil Perez i Farinelli eller
som Henrik t. ex. och hans fru som
Per-nille sedan! Hvilken träffande komik!

(Forts.)

Theater» i Helsingfors.

"Drottning Margot" har redan skänkt
hr Andersson fyra fyllda hus. I fredags
samlades åter den mest intresserade delen
af Helsingfors’ theaterpublik för att bivista
en première rcpréscntation. Denna gång
var det nya stycket också en verklig
nyhet, ett inhemskt stycke af en bland våra
utmärktaste författare.

Man fick först se tvenne förut bekanta
pjeser: den gamla Scribeska "Familjen
lli-quebourg", och den riktigt friska och muntra
"Rum att hyra", — ett äkta barn af de
parisiska småtheatrarne och ett af deras mest
välskapade —, hvilken också här utföres
ganska lyckligt. Till sist kom det lilla nya
stycket Veteranens jul.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free