- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
14

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

om blodbaden i Syrien, begångna af de
vilda Driiserna på deras arftiender
Maro-niterna. De ledde till den för Porten sä
förödmjukande franska ockupationen i
Syrien. Det är en vacker anblick att sålunda
Be Europa, medan det inom sig sjelft är
titi en storartad ombildningsprocess och ined
hvarje dag framskrider närmare mot de
moderna samhällenas gemensamma mål, en
fri samhällsordning, segrande göra sin
öfverlägsenhet gällande i alla andra trakter af
jordklotet. Så uti Marokko, i Turkiet, i
China och Cochinchina!

Mot slutet af sommaren förbereddes och
utfördes en ny akt af det italienska dramat.
Det inleddes de sista dagarne af Juli med
en be veklig skrifvelse at’ Viktor Emanuel
till Garibaldi, hvaruti denne bönfölls att
icke anfalla Neapel. Garibaldi förblef
naturligtvis döf för slika böner. I medio af
Augusti öfvergick Garibaldi med en del at’
sin korps till Italiens fastland. De närmare
detaljerna af denna episod i samtidens
historia äro dock något osäkra,
hufvudsakligast, förmodar jag, till följd af den store
Alexander Dumas’ deltagande i händelserna.
Att Napoleon III icke mycket lade dessa
saker på sinnet, bevisar sig bäst dorat’ att
han just pà den tiden med sin gemål
företog en rätt angenäm lusttur till Algier. Deu
5 September landtsteg ändtligen Garibaldi
vid Salerno, den 6 afseglade Frans II till
Gaëta och den 7 intågade Garibaldi i Neapel.
Vid samma tid lät Viktor Emanuel sina
trupper inrycka i Kyrkostaten "för att
återställa ordningen" — hvilket hade skäl nog
för sig uti dt- påfliga soldateriies excesser.
Såsom vanligt visade dessa hjeltar sig icke
lika farliga på slagfältet som uti konflikter
med medborgare. Lamoi icières hjeltebana
blef kort, ehuru just icke lysande. Han
kapitulerade den 29 Sept. i Ancona och blef
fången. Det synes som skulle den franska
generalens otur, känts litet påkostande för
den franska nationalfåfängan. Åtminstone
begynte de franska tidningsbladen nu att
se de italienska angelägenheterna särdeles
mycket i svart. "Constitutionen förklarade

rent ut, att Garibaldis företag skulle
komma att sluta "som en simpel komedi." Den
har så gjort äfven: den har slutat dermed,
att "de som ville ha hvarann, fingo taga
hvarann!"

Vid sannna tid, som kejsarejagten i
Warschau ådrog sig Europas blickar, utfärdade
kejsar Fi ans Josef, under pukors och
trumpeters larm, åt sina folk en konstitution
(den 20 Oktober). Men folken, som icke
blifvit vänjda att vänta sig dylika
presenter af denna hand, funno gåfvan misstänkt
och alla rättmätiga fordringar långtifrån
tillfredsställda.

Kejsar Napoleon III är en tänkande och
fördomsfri man: ban försmår icke att taga
lärdom äfven af sina fiender. Ilan lät
Or-sini öfvertala sig att befria Italien: nu
beslöt han imitera Frans Josef och gifva sitt
folk en liberal författning. Måtte man ej få
anledning att erinra sig det gamla: exempla
odiosa. Det var den 25 November, som
"Monitören" hade att berätta, det Napoleon
III på fullt allvar beslutit blifva en
konstitutionell monark.

Slaffrågan i Amerika"..........

— "Men, för all del, min allra som
vältaligaste herr telegraf, riskerade jag mig
ändtligen att afbryta, — jag hade hittills under
inflytandet af något slags magnetisk
slummer känt mig urståndsatt att hämma hans
ilödande ordström — "tillåt mig anmärka
att alla dessa saker ännu äro i friskt minne.
Skulle ni icke hafva något att berätta äfven
otn vårt eget land ifrån den rika grufvan
af edra erinringar från det förflutna året?"

— "Fy bnj! min herre", — svarade han
och rätade ut sig till den styfvaste stolpe,
jag någonsin kan påminna mig hafva
skådat —; "vi telegrafer hafva visst vårt nöje
al ett litet honnett sqvaller mellan verserna;
men, förstå mig rätt, min herre! vi sqvallra
aldrig ur skolan. Vänta aldrig att få veta
något om eget land af telegrafen, min herre!
Vi känna vår ställning, min herre, och veta
hvad vi äro skyldige densamma. Jag är
stolt af att kunna säga, alt genom mig detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free