- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
108

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

hvad de kosta oss, för fixa priser, och den,
som ej bar penningar, kan få kredit. Om
ni betalar, skola vi tacksammeligen liålla
det till godo; betalar ni ej, så kan det
icke hjelpas."

Hvarje man ifrån torget rusade till
boden. Furst Alexej stod bakom disken och
minuterade ut tygerna, efter aln ocb efter
stycke, till en hvar, som önskade blifva
betjenad. Inom tre timmar var hela lagret
såldt, men den summa, som influtit, var
för ingen del betydande.

"Här", sade fursten till köpmannen, så
snart handeln var slutad, "här har du
kontanterna, men en god del blef såld på kredit.
Du kan nu sjelf göra dig besväret att
inkassera fordringarne. Min del uti affären
är nu till ända — men kom blott ihåg, att
icke ännu en gång lura folk."

Hans skämtsamme Höghet bjöd nu
Tschurkin till sitt middagsbord, tilltalande
honom under bela tiden i den ödmjuka
tonen af en bodbetjent till sin herre. Den
försigtige köpmannen sökte afböja
inbjudningen, men fursten gjorde slut på alla
invändningar med den förklaring, att ban
visst icke hade för afsigt att gifva honom
stryk, ty om så vore, så skulle ban ej göra
så många ceremonier med den saken, utan
piska upp honom på fläcken.

Köpmannen måste följa med till Zaboria,
hvarest fursten allt fortfor att bemöta
honom såsom sin principal. Han gaf honom
hedersplatsen, serverade honom och kallade
honom "Herrn" under hela samtalet. Efter
måltidens slut blef Tschurkin förafskedad
med en ståtlig present, bestående uti två
hundvalpar, afkomlingar af Hans Höghets
favorit-tik Proserpina.

Furst Alexej Juriwitsch, sjelf modig och
djerf — när ban ej led af af delirium tremens
— var naturligtvis en beundrare af
djerfhet och mod hos andra. En gång, då det
träffade sig att ban stod på torget utan att
hafva någon tjenare i sitt följe, fick han
sigte på en annan köpman, som vid ett
föregående tillfälle uppväckt hans
förtrytelse, dymedelst att han hastigt aflägsnat

sig från Zaboria, efter middagsmåltidens
slut, utan att taga del af de tidsfördrif,
som blifvit tillställda för gästerne. Fursten
gaf köpmannen ett tecken, att ban önskade
tala ined honom, men denne, i stället att
lyda vinken, skrek helt ogeneradt:

"Nej, Ers Höghet, ni kan gerna
komma till mig, men jag kommer ej till er; jag
har icke alls ledsamt efter edra örfilar, edra
pisksläugar och eder knut."

"Oh!" utropade furst Alexej Juriwitsch,
med ett af dessa kraftiga skällsord,
hvarmed man i ryskan uttrycker sitt förakt för
en annans mindre nobla stamträd, samt
rusade vredgad emot den djerfve
köpmannen, som å sin sida tog till benen.

Det träffade så, att gatan, hvarest detta
sammanträffande ägde rum, slutade tvärt
med en stor vattudamm, utan att man
kunde vika af åt någondera sidan.
Köpmannen sprang och fursten förföljde honom
outtröttligt, tills den förre föll på en ljus
idé. Han satte sig ned på marken ocb
af-drog sina stölflar, för att kunna springa
lättare. Fursten fann ingifvelsen god ocb
följde exemplet. Slutligen nådde
köpmannen randen af dammen. Han gaf sig ned
deruti allt med sin förföljare i hälarne.
Jagten fortfor hitills köpmannen stod ända
till halsen i vattnet och fursten upp till
bröstet.

"Kom hit, hör du, jag har någonting
att säga dig", ropade den sednare.

"Nej. Ers Höghet", svarade den förre,
vinkande tillbaka, "ni kan komma till mig,
men jag kommer icke till er."

"Men ni dränker mig", sade fursten.

"Det beror af himmelens vilja", genmälte
köpmannen, "men jag ämnar ej närma mig
till eder."

Uppmaningen och afslaget förnyades ännu
några gånger, men slutligen begynte
hvardera att finna badet för kallt.

"Hör på", sade furst Alexej Juriwitsch,
"jag tycker om en man med ruter i sig.
Följ mig som vanligt till Zaboria på mid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free