Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
men må jag endast nämna att, om jag icke
missminner mig, det också fanns ett
kinesiskt utkast till nytt operahus i Paris bland
dessa 170 andra arkitektförslag i samma
syfte, som inom mindre än en månad
in-lemnats och i Februari exponerades här i
Industri-palatset. Åtminstone funnos der
opera-kathedraler, opera-moskéer,
opera-panthéons, opera-kaserner, opera-fängelser,
alla försedda med sina särskilda,
likaså-varierande deviser, såsom: bonne chancel —
ainsi soit-ill — Point d’art sans genie o.
s. v. Ett förslag rekommenderade en
osynlig orkester, ett annat föreslog, tagande
solen till förebild, rampens afskaffande och
belysningens åstadkommande ofvanifrån,
ett tredje framhöll nödvändigheten af
vänt-ningssaler för den nedströmmande publiken
på det den icke under afvaktan på de
anländande ekipagerna måtte tillspärra
trappor och utgånger och fjerde påyrkade
betäckta queue-gångar, vidsträckta caféer och
foyéer, skilda rökrum, förbättrade
luftvex-liugs- och eldsläcknings-apparater — kort
sagdt: det gafs förslager i mängd, lyx och
komfort i oändlighet, ehuru intet af de
in-lemnade projekten antogs att utföras. Ännu
bättre opp skall det vara, — och
förbättringar behöfs det äfven.
De Hestra af Paris’ theatrar äro
nemligen redan af äldre konstruktion, inklämda
mellan andra byggnader och trots sitt stora
antal trånga och otillräckliga för den, dag
från dag tillvexande, skådelystna publiken.
Men värre än dessa yttre bristfälligheter
äro de betänkliga inre svårigheter Pariser
o o
theatrarna måste kämpa med. Under en
lång följd af år har utlandet konseqvent
beröfvat Frankrike en mängd af dess mest
framstående sceniska artister. Utom Haag,
Brüssel, Lissabon och Braunschweig, som
alla besitta franska, af regeringen
understödda theatrar, upprättas äfven dylika i
Turin, Madrid och Berlin. Genom
enorma löneförmåner söker Ryssland tillocka
sig Franrikes bästa dramatiska talenter och
qvarhålla dem genom att likasom
Comedie-Franpaise efter ett visst antal tjensteår till-
försäkra dem pension. Också Amerika
sträfvar att tillegna sig dem. Både New-York
och New-Orleans hafva hvardera sin
franska theater. Andra exempel att förtiga
var det just denna sistnämnda, som
beröfvade härvarande italienska opera den unga,
älskliga Marie Saint-Urbain, hvilken för
ett par år sedan förtjusade bela Paris i
Rigoletto, i Traviata, men framför allt i
Martha. Knappt att hon efter skördade
lagrar på San Carlo i Neapel hade hunnit
blifva fästad vid sin fosterstad för att
ersätta tomrummet efter M:me Frezzolini,
innan hon enleverades till Amerika.
Visserligen höra Parisarne i denna stund för
första gången M:me Ristori på scenen
utbyta sitt italienska modersmål mot
franskan, visserligen har Théàtre de l’Odéon
att uppvisa M:lle Karoly,
Comedie-fran-paise M:lle Brohan o. s. v., men kunna väl
alla de förluster utlandet tillskyndat och
fortfarande går att tillskynda
Pariser-the-atrarne fördenskull oskadliggöras?
CTO
Såsom en tillfällighet har man dessutom
anmärkt, att sedan ett tiotal af år franska
litteraturen haft att beklaga sig öfver
förlusten af ett ovanligt stort antal bland sina
utmärktaste skriftställare, hvilket alltid
måste verka störande och nedslående, om
också de icke alla utöfvat ett direkt
inflytande på theatern. Att börja med Balzac
möta oss på den långa dödslistan namn
sådana som Lamennais, Arago, Tocqueville,
Augustin Thierry, Alfred de Musset,
Eugène Sue och Béranger, hvilka fyra
sistnämnde dogo under ett och samma år.
Nyligen bortgick äfven ur den dramatiska
föres o
fattarekretsen M:me de Bawr, om icke just
utmärkt och stor, som dessa nyssnämnde,
likvisst omtyckt och saknad för sin åThéåtre
Franpais uppförda fint tecknade Suite d’un
bal mascjuë och en mängd andra pjecer och
noveller af förtjenst. Också den snillrike,
mycket produktive theaterförfattaren
Eugène Guinot är sedan en månad icke mer.
Men kännbarast har dock litteraturen och
specielt theatern drabbats af dess
outtröttlige förkämpar Henry Murgers och Eugène
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
