Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
rättigheten, tillåta vi oss att här inrycka
följande:
Konung Gustaf den förstes bref till dess
Myntmästare i Åbo Hans Thomasson, dateradt
Stockholm den 20 April 1557.
"War gunst etc. Wij haffwe bekommit
tin schrifwelse Hans Tomesson, samt med
then ordinantien opå thed sölffmynt som
tu oss nu tilskickadt haffuer. Så synes
oss, att tu haffuer slagett altt för mycket
fett föne medb samme mynth, och tagett
fast mera till kettils aff thet som mest
kostar, än som behöfdes. Och west Tw väll
sielff att man haffwer bättre rådh till kål
än flesk. Och när man lother för mycket
flesk i kålen, så pläger han bliffue osund,
och icke myckett väl bekomme them som
athen skole. Så sker och medh mynthet,
att ther vi skole lathe mynthe sådane sölff
mynth, som thed är tw oss hatiwer
til-skickatt, då ville thz oss föge väl
bekomme. Ty vij kunne nogsamt tenckie, att
om vij lathe slå så fett myntt, så bliffuer
det föge wårt eller vårt rikes fördell, vthan
meste parten bliffuer antheii otförd af
rikett eller att Gullsmederne thed församle
och sedan förarbethid, och thervidh bruke
theris bäste."
Men lyckligtvis höra icke
myntförsämringar till de medel, hvartill man i våra
dagar behöfver befara att nödställda
regeringar skola taga sin tillflykt. De hafva
kommit ur bruk; icke derföre att den
politiska moralen i detta hänseende skulle
tagit något steg framåt, utan derföre att de
numera falla sig för dyra. Icke ens den
Österrikiska regeringen tänker numera på
myntförsämring, såsom e» inkomstkälla.
Hvartill skulle det också tjena, då man
äger ett så beqvämt och billigt medel att
tillgripa som pappersmyntet!
Numera kan och bör således
myntnings-regalet ej vara annat än ett nobile officium,
för hvars utöfvande styrelsen, långt ifrån
att afse någon vinst, ikläder sig
betydande kostnader. Statsmakten åtager sig att
prägla landets mynt, af samma skäl, som
den kontrollerar och med sin stämpel
garanterar riktigheten af vigter och målkärih
o o
Såsom en följd deraf, att staten med
rnyntningsregalet främst afsåg vinst, finna
vi äfven att densamma till en början icke
ville befatta sig med präglingen af
skiljemynt, hvilken i nämnde hänseende befanns
långt mindre fördelaktig. Då man först
begynte utmynta andra metaller än de s. k.
ädla, skedde det i afsigt att med de förra
ersätta de sednare. Det är sålunda som
vi äfven i Sverige, der koppar först
utmyntades på Gustaf II Adolfs tid, kort
derpå finna den uppträda såsom rikets
btif-vuduiynt. De s. k. kopparplåtarne voro det
gängse myntet i Sverige under statens mest
glansrika period. Det var i sanning ett
spartanskt mynt. Ett tio dalers stycke
vägde icke mindre än 2 lispund 18
skålpund! Det svenska kopparmyntsystemet
hvilade dock på en redbar grund; man ville
allvarsamt gifva valuta för dess präglade
valör. Det strandade bland annat på den
svårighet, att kopparns pris varierar
mycket mer än de ädla metallernas. Men
ungefär vid samma tid gjorde i granriket
Kyssland Tsar Alexnj ett ännu mera storartadt
experiment med kopparmyntning. Ar 1653
dekreterade han genom en tikas helt
enkelt, att myntad koppar för framtiden i
Kyssland skulle gälla till samma värde som
silfver. I tvä är, från 1653 till 1655, gällde
verkligen de begge metallerna i Kyssland
lika mycket — utan tvifvel det största
under en envåldsherrskare någonsin
åstadkommit! Men snart kunde ej ens fruktan för
de grymmaste straff förhindra
kopparmyntets fallande i kurs och år 16Æ3 gaf folket
genom ett ursinnigt upplopp tsaren en
lektion i nationalekonomin, för hvilken han.
gaf vika, och hans efterträdare Peter den
store degraderade Alexejs kopparslantar till
skiljemynt.
I de flesta länder finner man
statsmakten, först lång tid efter det éen tillegnafr
sig präglingen af ädla metaller såsom en
uteslutande rättighet för kronan, villig och
böjd att åtaga sig tillverkningen af skiljde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
