- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
164

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

hr Buoncompagni. Den flitigaste, mest
oförskräckte sjusofvare i parlamentet är hr
Ra-nieri. Gäller det att förklara diskussionen
i. någon fråga slutad, är den af striden
uttröttade snart funnen; det är hr
Gallen-ga, Times’ korrespondent, som dock tyvärr
ganska ofta har mycket rätt. Hr Blajii är
alltid färdig att förklara sig belåten. Hr
Castellane endera protesterar, eller gör ban
otidiga propositioner. Så t. ex. underlåter
han ej att begära upprop, då medlemmarne
af venstern anse lämpligast att gå af utan
votering; eller utropar han: "vi äro icke
ett tillräckligt antal!"

Det finnes en klass af
representanter, som är ansatt af en obotlig
sjukdom, att göra lagförslag, för att komma i
tillfälle att få recitera ett litet tal, som de
mediterat och lärt utantill i sex veckors tid.

En enda deputerad bär nattmössa i
kammaren, det är min förträffliga vän,hrRendina.

Hr Massari är vän med hela verlden,
förutsatt blott, att det icke är en vanlig dödlig,
som gör anspråk på denna menskokärlek! Ilr
Crispi äger den mest dundrande stämma i
kammaren. Då ban står upp att tala, kunde
man tänka, att han drar upp ur sina fickor ett
par "revolvers." Jag har hört ministern
Minghetti öppet bekänna för honom denna
farhåga. Hr Mirabelli, en till advokat
maskerad domare, är helt och hållet smålöje,
då han lutar sig framåt för att tala. Hans
näsa rodnar dervid af välbefinnande. Ilan
talar aldrig, naturligtvis, utom för att
lofspisa de ärorika ministrarne. Min lärde
sidokamrat, hr Turati, är den som
ådagalägger den orubbligaste ihärdighet vid
uppläsandet af ett tal. Kammaren mumlar och
hr Turati läser. Presidenten ber att få
anmärka, det man redan afgjort den fråga,
som hr Turati afhaudlar, men hr Turati
bara läser; man slår i ett glas
sockervatten åt honom; hr Turati dricker ej, men
läser oupphörligt. Hr Turati skulle
fortsätta sin läsning ännu om elden vore i
kammarens knutar, om uti
församlingsrummet ingen annan vore qvar än bläckhornen
och hr Poërio.

Hr Proto är, bland de hedervärda
ledamöterna af högern, den. som njuter den
högsta lycksalighet af att höra hr de
Cavour tala.

Bland parlamentets talare är hr de
Cavour den mest logiske; hr Buoncompagni
den långtrådigaste; hr Ferrari den mest
paradoxe; hr d’Ondes Regioden mest
doktrinäre; hr Brofferio den mest alarmerande;
hr Massari den artigaste, ordrikaste och
ofta den tankefattigaste; hr de Blassis
den mest tröttande; ministern Minghetti
den som utmärker sig genom den största
elegans i formen af Italiensk vältalighet;
deremot är min granne, Mellana i detta
hänseende den inkorrektaste, men derjemte
den svåraste angriparen och den som
vanligen visar den största rikedom på fakta.
Tidningsläsare och publicister ansätta
förskräckligt hr Boggi då ban talar; men
emellertid säger br Boggi ofta nog ganska
sansade saker

Jag slutar här denna allmänna
öfverblick, som, jag fruktar det, redan blifvit
alltför tröttande.

Den svenska riksdagens historiska
utbildning.

(Forts. fr. N:o IG, 20.)

Ståndsinrättningen: Borgare- och
bondestånden.

Städernas representation vid riksdagar
har bibehållit sig sedan äldre tider tillbaka
någorlunda lika. Man finner i äldre
kal-lelsebref två ända till sex fullmäktige
kallas ifrån hvarje stad, ehuru ett så stort
antal sällan eller aldrig infann sig. Ofta
nog hände, att åtskilliga städer icke ens
skickade någon. Under Carl IX:s tid
kallades vanligen trenne ombud, en
borgmästare, en rådman och en borgare ifrån hvarje
stad, hvilket antal sedermera uti 1634 års
regeringsform inskräuktes till tvänne, en
borgmästare och en rådman eller borgare.
Det fanns således vid denna tid, liksom
bland prester och krigsbefäl, sjelfskrifne
riksdagsmän, åtminstone för de städer, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free