Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
följerska "för fam minuter" uti en
gemensam väns hus. Naturligtvis skulle hennes
åsyn, ensamt för sig, varit nog att
återkalla i mitt sinne mina cartes de visite,
äfven om hon icke hade funnit godt att
uttryckligt påminna mig om mitt löfte
genom att skämtande säga:
"Kom ihåg att jag är eder
fordringsägare, och en ganska obeveklig, derom
kan ni vara öfvertygad."
Jag svarade, temmeligen torrt, att jag
hoppades ej komma att sätta hennes
lång-modighet på ett alltför svårt prof, emedan
det hörde till mina få berömliga
egenskaper att betala mina skulder ordentligt . . . .
samt gjorde en djup bugning.
Det första jag gjorde följande morgon
var att gå och se efter de välsignade korten.
"Min fru", sade jag till den dam, hvars
välgörande inflytande jag gladt mig åt vid
mitt första besök, "efter som ni icke hållit
ert löfte att sända mig mina cartes de
vi-sites, så kommer jag efter dem sjelf."
"Edra kort, min herre", svarade
fruntimret, synbart förvirrad; "men har ni då
ej fått min biljett?"
"Jag har icke emottagit något bref’,
kivande jag.
"Då känner ni således icke heller den
olycka, som inträffat?"
"Olycka, hvad för en olycka?"
utropade jag.
"Kanhända känner min herre icke, att
vi begagna glas, såsom mera känsligt för
ljuset, i stället för metall, ehuru den
sednare är säkrare. Nå väl, edert glas, det
gör mig af hjertat ondt att säga det, har,
jag vet icke på hvad sätt, fallit i golfvet
och blifvit slaget i små bitar."
Jag vardt bokstafligen slagen med
mållöshet vid denna oförväntade katastrof. Jag
uppgaf en djup suck. Fruntimret fortfor:
"Jag förlorade ej ett ögonblick att
tillskrifva er. Jag är säker att jag ej begick
något misstag, ty (hon betraktade mig
uppmärksamt) ni är ju herr Wolff, är det
icke så?"
("Herr Wolff!!!")
"Och ni bor vid Rut des troia Épée si*
C’Rue des troia EpéesV.V’)
"Jag kopierade adressen från det kort
ni gaf oss. Hvart har det tagit vägen?"
hon sökte bland åtskilliga, som voro
instuckna under ramen af spegeln. "Ah!
här är det; jag visste att jag ej misstagit
mig."
Jag kastade mina ögon på det kort hon
förevisade, och läste: "Herr Wolff,
Lik-torns-operatör, 70 Rue des trois Epées."
Det fattades blott detta. Att nödgas
begynna ob ovo, och få passera för en
lik-torns-operatör till uppå köpet!
(Foits.e. a g.)
Under Esplanaden lönnar. *)
Fru Shangtü sitter i en af sofforna.
Herr Reson nalkas henne: Hvilken
ljuflig vår-, eller rättare sommar-dag, min
nådiga! Och till råga på vårens agremanger
njuter jag lyckan att åter en gång, efter
snart ett års förlopp, finna er här, fru
Shangtil.
Fru S. Oändligen charmerad, herr
Re-sön. Det vore ju ett ordentligt
mankemang emot försynen, som denna gång gjort
ett afbrott i naturens ordning och
förunnat oss menniskobarn ett magnifikt
flyttningsväder, om vi icke skulle begagna oss
deraf för att regalera våra lungor med litet
calorique, jag menar varm luft, och
pava-nera oss i det gröna, så godt detta låter
sig göra i våra rationellt odlade
esplanaden Jag kunde derföre icke underlåta atl
lemna min kära man derhemma för att
atten-dera till flyttningen af vår mobilier; ty ni
vet att vi nödgas evakuera vår fordna
lokal, emedan vår hyresvärd eleverat hyran
med 50 proc.; horribelt, min herre, hvad
det folket är omättligt!
Herr R. Jag senterar fullkomligt edia
känslor, min nådiga, och jag begriper, att
edra fina nerver icke kunnat uthärda
flyttningsbråket derhemma utan tvungit eder
♦) Se P:lyktau för 1860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
